Tiden springer ikapp mig och jag är redan halvstor nu, med en halvaning om vad jag kanske eventuellt vid vissa omständigheter skulle kunna tänka mig att INTE bli.
Det finns så mycket man kan vara; försvarsadvokat, barnmorska, musikalartist, civilingenjör, läkare, bartender, naprapat, soldat, författare, tolk, massör, elektriker och åtskilliga yrken därtill. Hungrig efter livet vill jag vara alltihop och när jag använder mitt sunda förnuft förstår jag att bli allt kanske inte är mitt smartaste drag.
Jag tror på att man ska välja med hjärtat. Klyschigt, oh ja, men oj så viktigt.
Alla har drömmar, en del större, en del mindre, det spelar i huvudsak ingen roll, det viktigaste är att man jagar dem tills benen känns som spaghetti och pulsen dunkar i öronen.
Först då kan man med stolthet hålla upp guldkvicken för världen att skåda.
Som en av dem som tillhör estetskaran försöker jag övertyga mig själv om att alla jobb är riktiga jobb.
Vare sig du blir dansare eller ekonom har du lika stora möjligheter att få dig en stabil ekonomisk grund där du varken behöver gråta över bristen på mat eller liggunderlag att sova gott på. Det viktigaste är att du trivs med det du gör och att du är stolt över det.
Och som om det inte vore tillräckligt är chanserna troligen större att du kommer att klättra snabbare på branschstegen där din livsförverkligande vision väntar på toppen ifall du arbetar med ditt brinnande intresse.
Jag är rädd för att välja fel, rädd för att efter en livstid ligga på dödsbädden och önska att jag hade levt det liv jag drömt varje natt.
Därför tänker jag utbilda mig efter min intuition och magkänsla istället för att försöka lista ut vad jag tror att jag vill göra 10 år från nu, särskilt som jag kan bli precis vad jag vill.