Student = stress
Slår man in ordet "stress" på synonymer.se så kommer överansträngning, påfrestning, spänning, nervositet, oro, jäkt, hets och press upp som utbytesord till ordet och jag kan inte förstå varför inte "studenten" är med som ett alternativ. Som sista-års-elev på gymnasiet under vårterminen så verkar det som att man bara ska stressa sönder. Överanstränga sig, ha press på sig och vara nervös, orolig och spänd över framtiden som vuxen.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter att ha kämpat med engelska uppsatsen i två timmar är man värd en paus. Men som student så hinner man knappt andas, i alla fall inte nu när dagen med stort D närmar sig och man har panik över betygen, restuppgifterna och hur pengarna ska räcka till allt. Inte nog med det så måste man betala studentmössa, hinna ikapp med projektarbetet, söka jobb och fundera över vad man ska ha för studentklänning också.
Söndagsmorgonen har börjat och man vaknar av sig själv, utvilad och peppad på livet. Solen sipprar in mellan persiennerna och min säng har aldrig varit bekvämare att ligga i. Jag fantiserar om hur blå himlen är utanför, hur mycket solen värmer på altanen och att gräset snart är grönt. På gatan utanför hör jag hur någon åker förbi på en skateboard, det låter förjävligt mot asfalten men kanske är detta det bästa vårtecknet, när skejtarna börjat hänga på busstationen dag ut och dag in.
Ett leende lägger sig på mina läppar och jag sträcker på mig för att dricka vattnet i glaset bredvid mig men min blick dras, till min fasa, mot lappen med alla saker som jag måste ta itu med.
1. Fota yrkesporträtt till Foto B
2. Skriva den sista delen till marknadsföringsuppgift
3. Göra klart projektarbete + projekt redovisning
4. Skriva det nationella talet i svenska
5. Göra religionläxa + förbereda för den muntliga redovisningen
6. Skriva en krönika på 1 800-2 000 tecken
7. Förbereda inför nationella i engelska
8. Göra bort alla restuppgifter
9. SÖKA JOBB!!!!
Gaaaaaaaaaaaah!!!! Mina planer jag hann smida om en mjukglass i handen, promenad vid vattnet och mys på altanen har gått i spillror. Ångesten kryper på sakta men säkert när jag inser att denna dag måste spenderas stilla framför dataskärmen, skrivandes till mina fingertoppar blöder och min hjärna håller på att sprängas. Varför dyker dessa arbetet upp nu när vi inte gjorde ett skit i höstas? Detta ska ju vara den bästa tiden i mitt liv och hur ska man hinna umgås med sin klass innan vi skils åt för alltid? Tack så himla mycket.
Vi hade planerat klubbar vi skulle dansa på, shoppingen som skulle spenderas upp på våra sparade pengar och maten vi skulle mätta våra magar med. Med skavsårsplåster i väskan och en redig föreläsning om hur duktiga ficktjuvar faktiskt är från mamma så var vi redo för fem fina dagar i London med klassen. Fria från stress och allt vad pluggande heter.
Men alla vet ju vad som hände med den resan och jag har funderat, kanske var det därför den där dumma vulkanen bröt ut. Måste man flyga till ett annat land och fly från sin verklighet för att kunna slappna av nuförtiden? Varför stressar man så mycket när man blir vuxen? Jag önskar jag var barn igen. Då behövde man aldrig vara jäktad eller oroa sig för betyg, räkningar, framtidsplaner och vulkaner.