När pappa jobbade som rörmokare och hade en biltelefon.
En riktig.
När jag hade min första egna mobiltelefon. Den som hade så dåligt batteri att den var stationär via laddningskabeln.
När jag förra året gjorde Apple-familjen hemma komplett med ny telefon.
.
Det finns telefonminnen, både ur den talade och tekniska aspekten.
Min senaste uppenbarelse är hur stilla livet blivit sedan jag köpte min nya telefon. Antagligen hade jag kunnat ställa in den gamla på samma vis men nu skedde det per automatik och jag märker hur mycket mindre telefonen stressar mig.
Jag får nämligen inga notiser om nya mejl eller aktiviteter som rör mig på sociala medier. Den funktionen har alltid varit ljudlös på mina tidigare telefoner, men nu kommer de inte ens upp i en lista.
En minisak, som ändå gör att mejlen får vara tills jag väljer att gå in i mejlkorgarna.
.
En annan telefonrutin (tänk att man har sådana, i mitt fall har det varit ganska omedvetet) är att alltid sätta ringsignalen på ljudlös. Från det vi ätit middag tills vår dotter sover om kvällen har jag ingen ringsignal på. Värnar lugnet. Inte för att det ringer så ofta, men ändå.
Och mitt viktigaste. Jag har inte mobilen i sovrummet. Använder den som väckare på morgonen, men laddar den i ett annat rum på samma våning. Jag är fortfarande så gammeldags att jag tänker på strålningen.