Vi skriver 15 mars och har yrvaket tidiga vårkänslor. Jag blinkar i grusblåsten och funderar på att klippa bort den förtorkade, vrida humlen som slingrar vid verandan. Kanske gömma den barrande julgranen bakom förrådet. En försiktig utemöbel i smutsen på altanen, för lunchkaffe och solfräknar.
En person som omfamnar både vinterkyla och sommarvindar är fotografen och äventyraren Stefan Dahlqvist. När han var på minus-fyrtio-äventyr i Alaska följde jag hans resa och till sommaren är det dags för nästa äventyr.
Här på Helg berättar han mer. Innan jag träffade honom, för att få veta mer om vad som driver hans expeditionslusta, funderade jag en hel del på ordet äventyr.
Läser man om ordets innebörd står det att äventyr är en aktivitet som innebär risker eller osäkert utfall, som ofta ställer krav på deltagarna. Gemensamt för äventyr är att de ger starka upplevelser, att en skolexempel på äventyr är en resa i naturen utanför anlagda vägar, eller besök i en främmande kultur.
Och jag funderar – har vi för lite planerade äventyr i våra liv – lite till mans?
En vän till mig har urban exploration som sitt stora intresse. Urbex kallas för en subkultur där utövarna utforskar bortglömda, låsta eller på annat sätt stängda delar av byggnader eller underjordiska system. En av hennes fotoexpeditioner gick till Pripyat. Spökstaden i norra Ukraina, nära gränsen till Vitryssland och övergavs efter Tjernobylkatastrofen.
Annorlunda semesterval. Äventyr. Berörande bilder.
Själv tog jag mig an en utmaning i går, en fysisk sådan. Återstår att se om jag tar mig upp ur sängen i dag.