Uteserveringarna breder ut sig över staden och det händer saker från dag till dag med skira björklöv. Om en månad har min dotter tagit examen från första klass och när jag sänder efter hennes vita klänning är det fyra grader varmt om morgonen.
Kallheten gör fortfarande mina fingrar långsamma. Frost i tangentbordet och en svårhet i att förstå att sommaren närmar sig. Bikinikataloger, solparasoller. Men i trädgården visar smulbärsplantor och rabarber sitt gröna.
Annat jag tänker på är EU-valet nästa helg. Det där med att göra sin plikt, att det inte enbart är en rättighet att rösta; en skyldighet också. Kanske blir det några valkompasser, behändiga förenklade självtester på nätet. Viktigast av allt är min röst. Din röst. Allt för att inte rösta in fler rasister på viktiga poster.
Får också valpropaganda för Sverigedemokraterna hem.
Ser många statusuppdateringar med samma reklam som åker i soporna. Läser om idéer att sända tillbaka. Returnera rasismen. Ruinera SD. Jag kanske är naiv, men jag önskar så att det är argument och kunskap och logik och tysta manifestationer som att vända ryggen till som skall ställa saker till rätta.
Sedan har Gustav Fridolin skrivit en riktigt bra krönika på ämnet. Googla ”Häng ut mig på era affischer i stället" och läs en aspekt på ämnet.