Jag kliver som vanligt upp halv sex och när jag äter min frukost är den pälsbeklädda damen rastad, hon har fått dagens första måltid och den vanliga ögonbehandlingen. Efter det är det dags att vila morgon på kökssoffan. Ett långt öra hänger precis ut över kanten.
.
Den andra flickan är tolv år. Såklart kan hon göra frukost och ta hand om sig själv. Men det känns värdefullt att tassa uppför trätrappan och väcka henne mjukt. Hålla upp morgonrocken och ställa fram frukost i vardagsrummet.
Morgonsolen skiner in genom fönstret och jag skapar konstverk med linnegardinen för att den inte ska skina frukostätare i ögonen.
.
När jag en stund senare cyklar mot jobbet vinkar jag till dem från gården. Det känns fint att lämna dem så. De har fått kärlek, omsorg och mat. Jag vet att de är trygga och glada och att de ska få sällskap under dagen.
.
Det är en fin känsla att ta med sig. Och i dag är jag också ledig och får vara med dem.
Ta hand om dig, hur din dag än ser ut.