Det blev aldrig samma sak. Gymnasiet med media i Luleå var visserligen som att komma hem. Kvällarna i mörkrummet. Radio och stillastående tid. Texter och liv som formades. Ändlösa bussresor, där jag vaknade i rondellen precis innan skolan.
Inte en enda gång åkte jag förbi.
Men studenten blev annat. Min idealbild var formad av Piteå. Så det blev ingen studentbal, ingen finklänning, ingen håruppsättning. Och att springa ut på studentdagen var inte heller samma. Inte heller att åka studentflak från Bergnäset, över bron och in till Luleå. Knappt någon jag kände på gatorna. Och efteråt tog det länge innan jag fann min familj.
Innan mobiltelefonernas tid.
Inte så starka minnen från den dagen, och inte på grund av alkohol. Det har bara bleknat, inte så stort längre.
Kläderna minns jag: Kort, vit klänning och det svarta i form av Dr Martens, eller kanske Killerskängor. Studentmössan med alla autografer.
Redan då hade jag format min framtid med orden. Redan då visste jag, att på något sätt skulle jag leva med pennan.
Här på Helg pratar vi student på olika sätt i dag. För dig som ska ta, kanske för dig som vill minnas eget – och för dig som är förälder.
Ha en fin helg, och vitklädd eller inte; Ta hand om dig.