.
Jag har träffat kreatören Alexandra Andersson för ett samtal kring hennes verk ”Vaginan”. I dag har vi alltså två Alexandra Andersson:or här på Helg. För att särskilja dem brukar de kallas ”Alexandra den äldre” (hon har skrivit en krönika på nästa uppslag) och ”Alexandra den yngre” (som medverkar i artikeln). Båda är begåvade skribenter, inte konstigt att de förväxlas.
.
Idén om att skriva ett reportage om det kvinnliga könsorganet väcktes när jag läste Liv Strömquists bok ”Kunskapens frukt”. Bland annat skriver och tecknar hon om att man innan upplysningstiden trodde att kvinnans orgasm var nödvändig för att hon skulle kunna bli gravid.
.
Senare, i början av 1900-talet, hade prinsessan Marie Bonaparte(psykoanalytiker och lärljunge till Freud) svårt att få just orgasm. Hon drog slutsatsen att hennes klitoris var felplacerad. På kirurgisk väg lät hon flytta klitoris närmare vaginan. Operationen lyckades dock inte.
En slags märklig kuriosa, som fastnar.
.
En annan sak som fastnar handlar om reklam för mensskydd. Visst har jag irriterad mig på att det som representerar mensblod är blått – eller om reklamen är ”vågad” – möjligtvis rosa. Men när jag läser Liv Strömquists bok blir jag medveten om orden som reproducerar att mens är något tabubelagt.
.
Det ska inte synas att du har det (osynliga mensskydd, som dessutom inte buktar ut när du har det i fickan), det ska inte lukta (håller dig fräsch hela dagen – alltså inte äcklig) och dessutom ska du känna dig trygg (i motsats till rädd eller osäker).
Med dessa ord önskar jag fin helg, med eller utan reklamavbrott.