Det finns någon slags föreställning att Alla hjärtans dag är som i romantiska filmer. Men jag tänker att de flesta inte får diamanthalsband, gigantiska fång med rosor eller hjärtformade heliumballonger till jobbet. Jag tänker att de flesta inte klär sig extra romantiskt eller gör en tjusig Alla hjärtans dag-sminkning. Jag tänker att det mer handlar om bilden av hur högtiden ser ut än om verkligheten.
.
I min värld jobbar de flesta på som vanligt. Kanske får man ett handgjort kort av sina barn, om man har några, eller så plingar telefonen av ett sms med hjärtan i som en kompis skickat. Eller så får man några chokladpraliner av sig själv eller sin partner.
.
För mig handlar kärlek mindre om finklädda middagar på dyra restauranger, och mer om att min man slagit igång sitsvärmen i bilen när vi ska handla. För mig handlar kärlek om omtänksamma vardagssaker. En kram i förbifarten. Små betydelsefulla gester.
.
Varje kväll ligger jag i sängen som på bilden här ovanför. Mitt människobarn på ena armen och det fyrbenta barnet på magen. Jag njuter av den stunden, alla kvällar, året om. Men på Alla hjärtans dag kanske jag förmår att se och uppskatta den extra mycket.