Första helgen i min månad. Oktober. Jag är ett med färgerna och den klara luften. Springer in mina barfotaskor efter leriga skogsstigar och njuter av sprängkraften i lungorna. Tar korgen i näven och letar svampskatter. Dricker kaffe i en solig glänta. Pratar med mamma som sitter intill, smeker min dotter över ryggen.
.
Vi hittar hunden vi drömt om i annons, men blir bortvalda framför en familj som bor närmre. Det gör så ont i mig, men jag försöker hitta mening i att det inte var meningen.
.
Den här första helgen i min månad innebär också sista delen för artikelserien om att vara anhörig. När jag förberedde reportagen och letade efter personer försökte jag finna så olika berättelser som möjligt.
När jag tittar på dem nu, känns det som om det finns mer än jag trodde gemensamt.
Som en väv av universella frågor och känslor.
.
Nästa vecka anordnas den nationella anhörigdagen för tionde året i rad.
Så har också Sober October startat runt oss, inte minst här i tidningen. En tid för oss att reflektera, och på det ämnet passar också dagens reportage in.
Och du, ta hand om dig i helgen.