Frostrosa

.

Frostfint.

Frostfint.

Foto: Mari Gustafsson

Helgspalt2015-10-24 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag visste inte att det rosa bandet användes för första gången i officiella sammanhang 1991. Det var under en manifestation för kvinnor som överlevt bröstcancer i New York som en stiftelse delade ut rosafärgade band till deltagarna.

Riktigt känd blev symbolen genom kosmetikjätten Estée Lauder. I Sverige introducerades det rosa bandet 1994 av samma företag. Men det var först när Amelia Adamo producerade en bilaga om bröstcancer till sin tidning Amelia som kampanjen fick sitt stora genombrott.

.

Varje höst färgas numera fyra veckor rosa. Där är vi just nu, mitt i en lyckad kampanj som samlar in pengar för forskningen om just bröstcancer.

Här i tidningen brukar vi uppmärksamma månaden på olika sätt och själv har jag läst många insiktsfulla och rörande reportage om drabbade och anhöriga.

Men på senare tid har jag också tagit del av andra typer av artiklar. I dem riktas en del kritik mot kampanjen.

Tittar man närmare handlar kritiken om några olika saker.

En del handlar om att vissa företag använder sig av Rosa bandet för godwill när man i själva verket marknadsför produkter som är ohälsosamma eller innehåller cancerogena ämnen. En annan del kritiserar att man i själva verket bidrar med en väldigt liten summa till cancerforskningen när man köper rosamärkta produkter.

.

Värt att veta kan också vara att det i Sverige finns två olika rosa band, och inkomsterna från försäljningen hamnar i två olika kassor. Bröstcancerorganisationen har patenträtt på symbolen Rosa bandet och Cancerfonden – som varje år låter en ny designer skapa ett mönster till sitt band – har rätt till namnet.

.

Jag kan känna att allt på något sätt ändå är av godo. Genom olika ingångar ökar medvetenheten om sjukdomen, alla orkar inte läsa överlevar- eller anhörigreportage.

Kokar man ihop kritiken är det kanske främst ovetskapen man pekar på, att man som konsument inte riktigt vet vart pengarna går, eller hur mycket (lite) man bidrar med. Men det kan ändå kännas bra att välja den "rosa" salladen när jag ändå ska köpa ruccola.

.

Vill du veta mer? Kolla in dokumentärfilmen "Pink ribbons, Inc."

Mari Gustafsson

Ålder: 37.

Familj: Man och vår balettdansande nioåring.

Gör: Skriver, tänker, fotar.

Gillar: Varm känsla inuti, min nya kudde.

Ser: Homeland, Narcos, Downton Abbey.

Lyssnar på: Northern Indians, Persbrantpodden "I Am".

Gör: I helgen är jag i Stockholm. Och kanske, kanske tittar på hund (biter på naglarna).

Läs mer om