Jag är en av de som har, och som alltid har haft. Med lite sparande, loppisklurande och vi-går-ihop-om-klappar kan jag ge mina nära det jag vill till jul.
Jag är också en av de som har min familj omkring mig.
Genom risgrynsgröt och tomtar och flammande marschaller.
Men när allt fungerar och det största problemet är hur man ska hinna träffa sina kära under jultimmarna så undrar jag om det inte är dags att ställa sig frågan: Vad vill jag i jul?
Det är lätt – och kan vara rätt underbart – att hänge sig åt barnens glädje, men kanske behöver julen inte vara designad för deras skull?
Om vi säger att vi firar för barnens skull, vilket ansvar lägger vi på dem att ha roligt och vara nöjda enligt en förutbestämd mall - och för vems skull?
Vi vill undvika julklappsberget som ger oss ont i magen, men vem handlar allt detta. Barnen?
Jag har inga svar. Men jag bär omkring på frågorna varje dag.
Och så frågar jag mig. Vad vill jag?