Det är måndag morgon i evigheten.
Hopknölade plädar, en toffla i storlek 31 kvarlämnad på soffkudden.
Den andra nedsparkad på golvet.
Tandborsten med sugkoppsfot står på givakt i vardagsrumsfönstret.
Utanför kör gula lokalbussen förbi.
Så kör det en till,
och en till.
Tiden står. Brasan knäpper. Diskmaskinen brummar lätt.
Vardagsljud.
En schimär av vardag.
Jag har suttit i soffan och hållit handflatan på min hunds ljumske. Soffpositionen vi haft tusen och en gånger. Tusen och en och aldrig mer.
Den här morgonen är inramad av vardaglighet.
Men snart ska en veterinär komma. Snart ska Hemi få en lugnande spruta. Snart ska hon somna, för alltid.
Hon ska somna, med våra händer på hennes varma hundkropp.
Med våra tårar, tysta droppar.
Och diskmaskinen surrar.
Vi ska bädda om henne och några timmar senare ska vi bära ut hennes kropp och rätta till filten över henne. Fortfarande varm.
Vi fick ha henne till låns i elva år.
Det känns skönt och det känns rätt, men det gör oändligt ont.
Vi har skrattat, åt tusen och en tokigheter genom åren.
Men mest har vi gråtit, såklart.
Tårar och en utplockad diskmaskin.
Men nu lämnar vi sorgeord och bokstäver och går över till sifferkombinationer.
På dagens Helg pratar den kända bloggaren och författaren Åse Falkman Fredrikson om vårens populära kombination siffra kolon siffra.