Förra helgen var det premiär för frågespalten på Helg där Piteås familjerådgivare svarar på dina frågor om relationer. Har du en fråga? Mejla dem på familjeradgivarna@pitea.se.
I dag presenterar vi nästa nytillskott på Helg: Elsa Alexandra Andersson. I fortsättningen kommer hon att skriva krönikor om ämnen i tiden som engagerar.
Själv ser jag "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och fastnar vid den stulna / "befriade" cirkuselefanten Sonja. Hon får mig att tänka på en annan plågad cirkuselefant: Rosie i "Water for elephants".
I båda filmerna kämpar godhjärtade människor för grådjurens välbefinnande, men det finns vissa som menar att det i grunden är djurplågeri att använda vilda djur i film överhuvudtaget.
Dessutom verkar det som om båda filmernas elefantstjärnor har dresserats av tränare som är ökända för att utsätta dem för djurplågeri. Det verkar inte alls vara som Mia Skäringers karaktär fint säger om elefanten: "Hon äger sig själv".
Under en löptur ser jag en urblekt affisch för fjolårscirkusen som stannade i Piteå. Tänker på när jag och min dotter tog en kvällspromenad och såg när de kedjade elefanterna. Hur de vant sträckte fram sina stora fötter mot bojorna för att låsas fast på en platta. Hur det gjorde ont att se.
Läser en lista baserad på länsstyrelsernas besiktningsprotokoll från djurcirkusar som turnerade 2013 – med bland annat elefanter – och det är inte någon prickfri läsning.
Så är det maj, vi har krattat gården och firat valborg, men mest tänker jag på elefanter och deras skrovelhud.