En lång björkallé ledde in till det stora gula huset från 1700-talet. Det hade stått tomt länge och vi hittade spår av matrester på en plåt i ugnen och malätna minkpälsar på sidan av ett skåp.
Som barn var det lite som att flytta till en magisk värld med skatter i sågspånet på kallvinden. Jag lekte Kulla Gulla med vattenhinkar och ok, jag körde gräsklippartraktor och lyssnade på freestyle. Jag borrade med pelarborrmaskin i garaget och spelade Super Mario intill den gamla eldstaden.
.
När jag tänker efter var det nog just det huset som formade min kärlek till gamla byggnader. Husen som bär spår efter människor, där man kan fantisera om hur livet en gång var fångar mitt hjärta. Tycker också om att läsa mysiga romaner om gamla bortglömda hus, där byggnaden i sig nästan har en av huvudrollerna.
.
Ska jag någon gång skriva en roman så ska jag bygga ett sådant hus i fantasin. Mitt ska ha handblåsta fönsterrutor och norrsken som dansar på natthimlen ovanför.
Här på Helg handlar det också om ett hus med gedigen historia. Följ med hem till familjen Hellström som hittat sitt drömboende i ett gammalt slakteri.