Till varje länge ledighet sparar jag en extra tjock bok. Vanliga vardagsveckor hinner jag bara några sidor varje kväll innan ögonlocken faller ner, och då känns en tegelsten som ett evighetsprojekt. Förra sommaren läste jag fantastiska ”Ett litet liv” och den här sommaren föll valet på ”En halv gul sol”. Samma dag som jag hämtat boken på bibblan läser jag och min 12-åring högt ur ”Godnattsagor för rebelltjejer 2” (de böckerna är riktiga och viktiga guldkorn) och när författaren till just ”En halv gul sol” finns omskriven känns det som en tecken.
.
Många varma sommarkvällar har jag därför tillbringat i Nigeria med tvillingsystrarna Olanna och Kainene och personerna i deras liv.
Och plötsligt vävs trådar i mitt liv samman. Boken utspelar sig under inbördeskriget i Nigeria, eller Biafrakriget, som det också kallades. Minnesbilder av skällsord från skoltiden poppar upp och får en helt annan betydelse, när historien lär mig om svältkatastrofen som biafranerna själva menade var ett avsiktligt led i strävan att få dem att kapitulera. I samband med det kriget såddes faktiskt första fröet till Läkare utan gränser.
.
Just nu läser jag Hans Roslings ”Hur jag lärde mig förstå världen” och med insikten om Biafrakriget känns det som att litteraturen erbjuder just det: Olika sätt att förstå världen.