Det är tidig morgon, dagen efter att jag fyllt fyrtio. Jag har firat med min familj på schysst restaurang i Palma, druckit rosé och sedan sovit en skruttig natt. Nu äter jag stadig frukost, havregrynsgröten har jag tagit med hemifrån. Ägg, dubbla koppar starkt starkt kaffe, skinka och grönsaker. Yogar och stretchar en stund, innan jag tar på mina fina vinröda shorts och matchande linne, flätar håret i springfrisyr och nålar fast nummerlappen. Det är dags att springa maraton.
.
Med lätta steg går jag ner mot palmerna och Medelhavet. Himlen är pastellrosa och jag är redan pseudokissnödig.
Innan starten tittar jag upp mot kateddralens stora runda och rikt dekorerade fönster. Det glimrar till, en solkatt som liksom blinkar åt mig.
Sedan är det dags att springa. Fyra mil, två kilometer och hundranittifem meter senare tar jag mig i mål. Fötterna gör sjukt ont och jag har tunnelseende. Men hjärtat jublar. Jag uppfyllde min dröm att springa ett maraton utomlands.
Jag gjorde det.