Tänk dig en jobbig skoldag, du fick inte resultatet du ville på provet, du spillde köttsoppa på dina nya kläder eller du kanske gjorde bort dig framför din ”crush” på idrotten. Hur som helst så kommer du hem och vill bara tänka på något annat, tyvärr så har du fått tre sidors matteläxa tills imorgon som du kan lika mycket om som en sköldpadda kan om interdimensionella portaler.
Enligt olika studier behöver ungdomar inte mer än 120 minuter i veckan, annars är det risk att ens betyg faktiskt försämras. För mycket läxa och för lite fritid kan leda till stress och även skada mentala hälsan och utvecklingen i allmänt. Det finns såklart bevis på att lagom med läxa hjälper elever att lära sig och ger bättre resultat men för mycket är för mycket.
Uppsatser och redovisningar kanske är värre eftersom det går att fila hur mycket som helst och man måste även träna in för att få ett hyfsat betyg. Det finns människor som inte kan få någon sömn och spenderar all sin lediga tid till att träna in ett par enkla fraser men det funkar ändå inte. Alla har olika lätt och svårt att lära sig vilket betyder att om läraren inte anpassar sig till det eleven/eleverna behöver för att klara av kursen eller uppgiften är det som att anta att en fisk kan flyga bara för att den är omringad av fåglar.
Enligt mig, och många andra, har skolan börjat handla mer om att få bra betyg istället för att faktiskt lära sig.
Det är därför man sitter kvällen innan provet och försöker klämma in så mycket information som möjligt i huvudet för att sedan glömma bort allt man lärt sig under flera månader, sekunden efter man har lämnat in pappret. Om man jämför betyg nu och då så är skillnaden större än vad man kanske tror. I det förra betygsystemet var det mycket lättare att få MVG än A, och om man går ännu längre bak, till föräldrarnas tid, en 3:a är motsvarande till vårt E.
Detta tyder på att tonåringar får mer och mer press på sig angående skolan. Lärarbristen som pågår just nu hjälper inte heller eftersom många klasser får lärare som inte ens är utbildade inom det ämnet, ändå har de samma krav som om de skulle ha en mer passande lärare. Det ger eleverna ännu mer jobb att göra hemma eftersom den ansvarige läraren troligtvis inte ger svaren som behövs.
Men vad kan man göra? Jag tvivlar att denna krönika kommer upp som en punkt på skolverkets nästa möte och den kommer inte ge mig bättre betyg i matte, men jag har åtminstone fått fram mina åsikter och vill peppa alla som har det svårt att inte ge upp för att du är inte den enda.