Så går de två sista verserna på en låt som jag alltid har tyckt om, en låt som jag "återupptäckte" för några månader sedan när jag kände för att vara lite nostalgisk och se gamla vhs-filmer som jag inte hade sett på flera, flera år. När den sedan sjöngs på en julshow jag såg var jag bara tvungen att lägga till den på Spotify-spellistan för att kunna lyssna på den lite då och då. Låten som heter "Once upon a December" är med i filmen Anastasia, som är en av mina absoluta favoriter bland Disney-filmer.
Barnfilmer har nämligen alltid varit något som jag tyckt väldigt mycket om, även på äldre dagar. Det är något jag har växt upp med och jag bara älskar min filmsamling, som innehåller bland annat ett tiotal disney-filmer och i princip alla Astrid Lindgren-filmer, på vhs då såklart.
Nuförtiden håller inte ens de vanliga dvd-skivorna alltid måttet, istället är det att titta på Blu-ray och ladda ner filer direkt till datorn som gäller. Visst är det bra, att utvecklingen går framåt och att man inte riskerar att filmen blir "uppäten". Men jag som gillar allt som är gammalt och allt som är retro, vare sig det gäller kameror, filmer eller musik, är ju nästan helt lyrisk över att jag har en vhs-spelare som faktiskt fungerar och inte äter upp alla filmer, som för mig är dyrbara.
Ibland känner man helt enkelt inte för att se varken en "vuxen" eller en modern film på en stor plattskärms-tv och då finns det ju inget bättre än att bänka sig framför den gamla 14-tumsapparaten med inbyggd vhs-spelare och låta nostalgins magi ta över, medan man tittar på någon av de tidlösa Disney-filmerna. Kanske Snövit eller Törnrosa, eller varför inte Pinocchio?!