När jag går på Piteås gator så känner jag någonting starkt inom mig. En känsla som jag inte känner när jag vandrar runt i Umeå, Stockholm eller Boden. Oavsett vart jag befinner mig inom Piteås gränser, så kan jag känna det.
När jag vistas på landsvägarna i Hemmingsmark. När jag vistas i industriområdet i Öjebyn.När jag blickar ut över vidderna i Sjulsmark.När jag står högst upp i Strömlidabacken njutandes av utsikten över Piteå stad. När jag vandrar på gågatan en löningshelg. När jag ser missbrukarna på parkbänkarna. När jag ser någon av pappersfabrikerna med dess rök bolma upp i ett virrvarr av ånga för att sedan bre ut sig över skyn.
När jag äter på någon av de lokala hamburgerrestaurangerna och det alltid dyker upp ett familjärt ansikte.
Allt detta finner jag otroligt charmigt. Det finns så mycket charm komprimerat i den här lilla staden. Någonting som kan charma mig väldigt mycket, är någonting som atmosfären i bussen på morgonen. Alla känner till alla, men ändå sitter många med sitt eget. Alla är på väg åt samma mål, skolan och den grå vardagen. Folk är trötta efter natten och en (i mitt fall) stressig morgon.
Visst är det väl lockande att fly iväg, kanske söka lyckan någon annanstans. Det ska ju vara så mycket bättre någon annanstans. Detta tankesätt kan nog vara vanligt för stackars småstadsfolk som oss, att förmoda att storstäder ska vara bättre. Det är ju trots allt i Stockholm som allting händer. Det är någonting jag kan tänka ganska ofta.
Visst kommer även jag flytta härifrån en dag. Jag kommer leva flera år utanför Piteås gränser. Jag kommer utbilda mig någonstans, för att sedan jobba någonstans och upptäcka andra delar av landsytan vi kallar Sverige. Jag ser framemot det, det är ju också saker i livet som är väldigt värdefulla.
Men någonting som gör mig varm i hjärtat, är att allting kommer att stå kvar. Alla människor kommer finnas kvar. Småstadskänslan kommer finnas kvar. Förhoppningsvis varenda byggnad kommer att stå kvar. Även om det kan dyka upp något nytt lägenhetshus på någon parkeringsplats.
I Piteå är vi, eller åtminstone jag, väldigt trygg. Piteå är en stad fylld av möjligheter, för alla typer av människor. Nästan oavsett vad du vill åstadkomma – så är jag övertygad om att du kan göra det med Piteå som grund, som fotfäste och utgångspunkt.
Min relation till Piteå är som ett gammalt gift par som haft sina upp- och nedgångar. Ibland kan jag bli väldigt less och bara vilja bort härifrån, men i slutändan vet jag att detta är det rätta, och att jag är trygg här.
Piteå är en stad vi ska vara rädd om.