Min musiksmak är bättre än din
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag var på fest hemma hos en gorillaliknande kille. Gorillan var musikaliskt efterbliven men hade ändå enväldig kontroll över musiken hela kvällen. Några hoes dansade och tycktes uppskattade skitmusiken, alla andra plågades som jag. Vad som helt klart behövs är en utredning av musikhistoriens mest förödande svarta hål.
Iron Maiden: Detta är musik från helvetet. Allt blod i min kropp koagulerar när bandets fasansfulla skapelser finner vägen till mina öron. Enda tillfället som Iron Maidens musik eventuellt kan vara lämplig på är vid Överkalix årliga grisslakt och tillika byamöte. En orgie i självutrotning och självförnedring är vad det är.
Bob Dylan: Alla kulturpretton jag någonsin mött har bekänt villkorslös kärlek till Dylan. Hos mig framkallas enbart latenta styckmördartendenser. Detta är musik för oligarktanter som sminkar sig för mycket. Kräkreflexen går på högvarv.
Metallica: Sedlighetssårande musik som passar bäst som bakgrundsljud ifall jag skulle vilja åderlåta mig. Metallica gör inte musik - detta är döda gamars läten. I övrigt är det här favoritbandet för sinnesslöa personer.
Eminem: Hiphop-musik är hur jag brukar föreställa mig att tonsatta könssjukdomar låter. Eminem som artist lyckas dessutom med konststycket att förkroppsliga white trash-begreppet. De enda som kan finna njutning i hans homofobiska, kvinnoförnedrande, våldsförhärligande och drogromantiserade texter är acnelantisar från samhällets baksida som drömmer om att spöa upp sina flickvänner.
Lars Winnerbäck: Lasse må sätta avdankade flower power-hjärtan i brand men definitivt inte mitt. Denna råproggiga gubbstrutt drunknar i guldskivor och jag var tvungen att ge karln en ny chans. Hans senaste platta måste faktiskt tilldelas ett visst existensberättigande. Jag ger honom trots allt två arbetarbröder av fem möjliga.
Det här är däremot bra musik: Mariah Carey, Lady Gaga, Beyoncé, Christina Aguilera, Britney Spears, Madonna. Och Edith Piaf.
Tusen gånger har jag fått frågan "Vilken musik lyssnar du på?" Personerna som ställt dessa frågor är vanligtvis självutnämnda kulturpretton som lyssnar på olidligt navelskådande indiemusik (som de måste ta en stadig drogdos för att själva orka uthärda). När jag besvarat frågan om min favoritmusik kollar dessa personer på mig med en blick som säger "Jag är djupare och mer kulturellt högstående än dig". Usch, unga människor som säger att de lyssnar på indiepop är det värsta jag vet.
I morgon börjar Melodifestivalen. Jag ska på bögfest med mina regnbågsvänner och dansa till plastig, kommersiell och mainstreamtilltalande popmusik hela natten och vara helt överlägsna alla kulturpretton och gorillaliknande Iron Maiden-fans.
Avslutningsvis vill jag citera min idol Lady Gaga: "I won’t tell you that I love you, kiss or hug you because I’m bluffing with my muffin". Because I’m a free bitch, babe.