Alla tiders kärlekshistoria
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På balen i Meryton avvisade du mig i tredje kapitlet. Bristen på kavaljerer hade tvingat mig att sitta ner under två danser, och du hade stått tillräckligt nära för att jag skulle höra ditt samtal med Mr Bingley.
"Jag vet hur du avskyr att dansa men jag står inte ut med att se dig stå här ensam. Det finns någon bakom dig som säkerligen skulle tacka ja", sa din vän.
"Vad menar du?" hörde jag dig säga och betrakta mig kallt. "Han går väl an, men är inte nog vacker för att fresta mig."
Åh, Mr Darcy! Jag hatade dig såsom jag trodde att du hatade mig! Om 200 sidor skulle de rätta känslorna ha vunnit insteg och missförstånden skingrats, och först då skulle allt fyllas av dagdrömmar, fjärilar och regnbågar.
Tvåhundra år tidigare mötte vi släktfejdens Verona. Du minns inte hur vi skrev historia på balkongscenen när du klättrade upp till mig iklädd nattens mantel för att konkurrera med mig om de största rimmen.
- Ett gränslöst hat har en gränslös kärlek tänt, en svärmisk hänförelse ödet mig har sänt.
- Sådan älsklighet likt din har aldrig uppenbarats framför mitt öga, och vad riktig skönhet är har jag hittills anat föga.
- Hur ironiskt är det av ödet mig döma att för min enda dödsfiende ömma?
- Om du stannar hos mig vill jag dina gröna ögons djup belöna, men om du dör skall du delas i stjärnor som himlens anlete kan försköna.
Capulet eller Montague är för mig betydelselösa namn, ty min själ vittrar sönder av avståndet till din famn. Romeo, himlen är där du andas!
Jag anlände som guvernant till Thornfield Hall utan vare sig skönhet, intelligens eller speciella talanger. Du visade dig denna gång som den demoniske Mr Rochester och följde med mig på resan från barndom till vuxenvärld, från ojämlikhet till jämlikhet. Men kvinnan på vinden skulle komma att sätta stopp för vårt första försök till giftermål.
- Varför ska vi dröja oss kvar vid det förflutna när nuet är mycket vissare och framtiden mycket ljusare? undrade du.
- För att om jag levde med er på era villkor skulle jag blott vara er älskare, svarade jag.
För trots att jag älskade dig med den första kärlekens hela intensitet hade jag inga andra alternativ än att rymma min väg. Först när jag återvände och fann dig invalidiserad efter lågorna var vi tillräckligt jämlika för att kunna fullborda vårt öde. Kära läsare, jag gifte mig med honom!
Åh, min älskade Heathcliff! Där den engelska heden tar vid blåser mina tjugo år av trånande hemlöshet, och bara nordanvinden kunde mäta sig med styrkan i din dånande brutalitet. För oss två var barndomen ett slutet landskap av enhet och gemenskap. Vår största tragedi var inte att vår kärlek gick förlorad i tidens väv, utan att vi växte upp och förlorade vår gemensamma värld.
Vad våra själar än är gjorda av så ska du veta att din och min är av samma vilda slag. Och tillsammans skulle vi föras upp mot svindlande höjder och påbörja nästa livs kärlekshistoria.