Vykort från en annan del av världen

Den första juli laddar jag och min sambo ner våra covidpass och två veckor senare sladdar taxin in i en liten gränd i Antibes. Vi nästan springer upp för de två branta trapporna till lägenheten och ölen är inte ens kall när vi öppnar den ute på balkongen. Några meter ner på gatan spelar någon Non, je ne regrette rien på dragspel. Hej världen, vad längesen det var.

Foto: PT

Krönika2021-07-24 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Frankrike har, likt Sverige, börjat öppna upp igen. Så, vi bokade en resa hit. Till Medelhavet. Jag älskar det här, jag har alltid gjort det. Mitt hår lockas av fuktigheten, mina fräknar smyger upp till ytan, knutarna i ryggen mjuknar, det luktar nybakat bröd när jag vaknar och alla går liksom lite långsammare på gatan här. Nästan ingen kollar neråt, alla kollar uppåt, utåt, på varandra. Och de äter middag vid nio, en normal himla middagstid för en kvällsmänniska som jag.

För några år sedan simmade jag i samma hav, fast på andra sidan gränsen, i Italien. Då tänkte jag på, att jag just då delade vatten med så mycket död, med så många människor som flydde över landsgränser i en liten båt, för ett bättre, säkrare liv på andra sidan de livsfarliga vågorna. Medan jag låg på en solbädd vid strandkanten och blev serverad Aperol Spritz för femtio spänn hela dagarna. Ja, det smakade fel i munnen. Det skavde. 

Nu skaver det lite igen. Jag är väldigt medveten om hur oerhört lyxigt det är, att överhuvudtaget att ha råd att hälsa på världen igen. Att få sitta på en balkong vid ett litet torg med en varm öl, en måndag vid fyra. Att jag har fem veckors betald semester per år, att jag har råd med både flygbiljett och att äta på restaurang varje kväll i en veckas tid, att hyra en solstol för fyrahundra kronor per dag, att jag knappt behöver visa upp mitt pass på flygplatsen för jag råkar vara från Sverige och medlem i EU. 

Och just nu är det extra lyxigt. Jag och min sambo har covidpass. Vi har fått två doser av Pfizers vaccin. Gratis. Vi behöver inte visa något negativt test, vi behöver bara visa en QR-kod på telefonen innan vi checkar in våra väskor. Samtidigt får mina sydafrikanska kollegor inte ens gå till sin brevlåda utan att få böter om de inte bär munskydd. De hoppas att de kan få första dosen vid jul. Hela landet är stängt och inte ens butiker är öppna. Jag vet inte hur många betalda semesterveckor de har, men det är färre än fem i alla fall. 

Nej, fan vad lyxigt det är, att få sitta på en balkong i södra Frankrike och lyssna på dragspel. Just nu och alla andra tider också. Även när ölen är varm.