Jag är ingen vän av melodifestivaler och jag har ingen aning om Loreen vann rättvist med låten "Euphoria". Det är faktiskt det enda bidrag jag hört.
Däremot verkar Loreen vara en kvinna med integritet och mod som öppet vågade kritisera Azerbaijans märkliga form av demokrati.
Att sedan en ledande sverigedemokrat som Björn Söder anser att det inte var en "riktig" seger för Sverige eftersom Loreen har marockanskt ursprung visar bara vilka puckon som söker sig till SD.
Tidigare har detta kufiska hatparti angripit Zlatan för att vara för osvensk. Så om Zlatan gör mål i EM, så vet ni att det inte var ett "riktigt" svenskt mål eftersom Zlatan har bosniskt ursprung.
En av mina läsare har ett par gånger berättat att hon läser och gillar alla mina krönikor, utom när jag skriver om fotboll. Usch och fy för sport, säger hon.
Självklart vill jag inte fresta hennes tålamod, men jag måste bara skriva att jag längtar något alldeles ofantligt efter EM i fotboll. Det blir tufft, men det finns hopp.
Onsdagens träningsmatch mot Island bländade i 20 minuter och visst går det att känna försiktig optimism. Om än många bitar måste falla på plats till den 11 juni då vi möter Ukraina.
Öl brukar para sig fint med fotboll, men eftersom jag gjort en Leif GW Persson, det vill säga inlett en vit vår, så blir det saft och kakor istället. Dessvärre verkar summan av lasterna vara konstant.
Jag har hamnat i en ohälsosam relation till sötsaker och då särskilt hembakade kakor. Jag gjorde nyligen slut på en hel plåt med kolakakor. Faktum är att jag gömde kakorna så att inte tonårssonen skulle hitta dem. Borde kanske skämmas lite.
Mmm, en del gömmer spritflaskor, andra gömmer kakburkar.
Nu har jag stoppat allt bakande av kolakakor och gått med i AKM (anonyma kakmonster).
Borde vara lite försiktig med vad jag skriver nu, men vi har en mittstolpe i garaget för firmabilarna. Det har funnits en ska vi säga inofficiell vadslagning om vem som skulle backa in i stolpen först. Min favorit var en lågoddsare, men det blev en annan.
Krasch, hela jävla framdörren lindade sig runt stolpen och ekonomichefen dunkade sitt huvud i skrivbordet.
Nej, det var inte jag.
Visst är det roligt med tonårspojkar som grymtar till svar på frågor och lever i sina egna små glömska världar, men ibland så ...
En kvinna jag känner berättar följande sedelärande historia och jag kan inte låta bli att småle när jag skriver det här. Hon hade precis skurat och bonat sitt nya köksgolv när tonårssonen klampade in med leriga stövlar.
Att hon blev en smula upprörd är lätt att förstå, men sonen tyckte att det där kan jag fixa sen och försvann ut i garaget. Men den här gången brast det. Råttet var mågat, för att tala hockeyspelarspråk.
Hon tog en hink och fyllde den med lervatten och kladdade ut skiten på sonens ögonsten - bilen.
När sonen stormade in och skrek "vad har du gjort" kontrade mamman med sitt leriga köksgolv.
"Nu flyttar jag" skrek den upprörda sonen.
"Gör du det, men glöm inte dina sportbagar med gympakläder som legat och ruttnat där i ett par veckor nu".
Hehe, men de har försonats.