Lars Vilks blev känd i bredare kretsar när han korsade profeten Muhammed med en hund och presenterade resultatet i form av en tämligen kluddigt tecknad rondellhund. Nu är han död i en tragisk frontalkrock där han och två livvakter omkom.
Det mesta tyder på att det handlar om en olycka, men med tanke på det ramaskri som rondellhunden vållade i islamistiska kretsar så går det inte än att utesluta andra orsaker. Förvisso ett långskott, men enligt uppgift så utreder Noa (polisens Nationella operativa avdelning) andra möjligheter än olycka.
Lars Vilks har i mer än tio år tvingats leva ett begränsat liv bevakad av livvakter. Flera försök har genom åren gjorts för att komma åt honom. Något som är polisens jobb att bekämpa. Alla vi andra måste ständigt slå vakt om yttrandefriheten, som inte bara hotas av extrema islamister.
I grunden handlar det om allas vår rätt att raljera och förarga, provocera och tänja på gränser. Ingen makt i världen ska få hindra oss från att skruva åt satiren till det osmakligas gräns.
Det innebär inte att alla kommer att applådera det vi skriver, ritar och säger. Tvärtom finns risken att vi blir hånade och förlöjligade eller rent av hatade. Men, och det är ett viktigt men, yttrandefriheten värnar och tillåter även misshagliga röster att höras. Om än det finns lagar som stävjar exempelvis hets mot folkgrupp.
Det var de mest extrema eller möjligen snurriga som fysiskt försökte komma åt Lars Vilks, men genom att avbilda profeten som en hund så lyckades han vålla förstämning i bredare skikt av den muslimska världen. I muslimsk tradition är det inte kutym att avbilda profeten och hunden ses som ett orent djur.
Det förändrar absolut ingenting i sak. Muslimer har självfallet rätt att bli upprörda och protestera, men Lars Vilks har lika stor rätt att rita rondellhundar eller annat som förargar.
Många hyllar Lars Vilks och berättar vilken fantastisk människa han var. Om detta vet jag inget, men när han granskades för tio år sedan så framträdde ganska inskränkta och grumliga åsikter. Exempelvis en tankefigur där muslimer som grupp beskrevs som ”obildade, otillräckliga och svaga”.
Men nu är han död i vad som mest troligt är en tragisk bilolycka. I en del muslimska kretsar jublas det på samma sätt som det fanns högerkrafter som korkade upp champagnen när Olof Palme mördades. Vi får aldrig låta de extrema hatarna vinna.