”Mamma, glöm inte dina säääälsius!”. Ett barn som knappt kan prata rent påminner sin mamma att inte glömma drickorna under handlingen i mataffären.
För den som inte vet är Celcius en populär energidryck, och snart ligger två flak i mammans kundvagn. Samma vecka är jag på en annan butik i stan. Ett litet barn gnäller medan föräldern betalar sina varor, som bland annat består av tio flaskor läsk.
Tio flaskor är alltså femton liter! Jo, jag v-e-t att alla måste få göra som de vill och handla vad de vill. Men jag provoceras.
.
En vuxen person tar eget ansvar och gör som hon eller han vill, men när man för över sina dåliga beteenden på barnen – som inte vet bättre än att ta efter sina föräldrar och förebilder – så blir jag upprörd.
För barn gör inte som vi säger. De gör exakt som vi gör!
Jag är rätt säker på att dessa två barn har klart för sig att det är helt ok att dricka energidrycker (även om föräldrarna inte ger dem till sina barn) och att det är högst normalt att köpa hem tio flaskor läsk en vanlig eftermiddag.
.
I dag vet vi att övervikt, fetma och allmän ohälsa bland barn ökar lavinartat. Vart femte barn har övervikt eller lider av fetma. Redan innan skolåldern har de taskiga förutsättningar för att leva ett friskt och aktivt liv.
Det borde vara slutdaltat och sluthyschat kring detta!
Det är vi vuxna som måste ta ansvar. Våra barn är förhoppningsvis det bästa vi har.
Vi vågar inte ta dem från sina skärmar. Vi vågar inte bestämma och sätta emot. Vi vågar inte stå upp för att de ska äta nyttigare. Vi köper hem massa skit och ger dem mat som vi vet är jättedålig för dem. Transfetter, socker, söt yoghurt och flingor, som vi såklart vet att de lärt sig gilla.
.
Som vuxna behöver vi vara föredömen och kanske släppa vår egen skärm. Äta mat och dryck som vi v-i-l-l att våra barn egentligen ska lära sig äta för att må bra. Vi vet att vi överför dåliga vanor.
Jag vill även trycka på att det inte bara handlar om övervikt. Många barn är inte övervikiga – men lever ändå ohälsosamt.
Att ett barn är normalviktigt betyder inte heller att de kan äta allt jämt och ständigt. För ett barn som lär sig att äta det som smakar socker och transfetter tar med sig det in i vuxenlivet.
Och vem vill att barnen ska få illa fungerande magar, dålig hud och dålig inre hälsa?
.
Inför valet såg jag inte något parti som lyfte upp de här frågorna som viktiga. Det är för mig en gåta. Det borde dessutom ha varit ett grymt sätt att fixa väljare på. Lite nytt och fräscht. Att satsa på barns utveckling och samhällets framtid i form av ett friskt och hälsosamt Sverige. När man dessutom vet att det är ett av våra största samhällsproblem. Att våra barn mår psykiskt dåligt. Att de lever ohälsosamt, med galna mängder socker, energidrycker och annat som de så klart ”måste få äta”.
.
Kanske borde vi höja skatterna på onyttigheter som vi inte behöver. Dillchips för 55 kronor påsen? Lösviktsgodis för 50 kronor hektot?
I veckan storhandlade jag. Innan jag passerat frukt- och gröntavdelningen hade summan passerat 600 kronor. Helt sinnessjukt.
När svenska äpplen, som det finns hur mycket som helst av efter en sommar som denna, kostar 39 kronor för ett kilo reagerar jag. Särskilt när en stor läsk kostar 15 spänn. Ungern, Danmark, och Finland har höjt skatterna på chips, läsk och godis. Det är ett steg i rätt riktning.
.
Till sist. Det är inte barnen som styr. Det är vi. Barnen gillar sötad yoghurt. Det är ingen rymdforskning, särskilt om de alltid fått det i stället för en naturell variant. Nu är det dags att titta i kyl, frys och skafferi och göra plats för bättre val. Barnen? De lär protestera till en början. Men bara ett tag.