Vi väljer helst de enkla frågorna

Vi rasar över en statsminister som handlar, men visslar i regnet över de verkliga problemen.

Foto: jens ökvist

Krönika2021-01-08 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Någon skriver något. Det behöver inte vara särskilt genialiskt, bara lite snyggt så där. Kanske ännu en plattityd. Det kan vara jag, men det spelar mindre roll. Det är en speciell kommentar till det skrivna som är mitt ärende. Jag ser det överallt i kommentarsfälten när någon skrivit vilken självklarhet som helst.
"Word" är kommentaren. Det känns nästan lite andäktigt, men mest av allt som en slarvig blinkning av någon som hastar runt för att kommentera än det ena än det andra.
Word! Vad är det för fel på "ord"? Eller än hellre "ord och inga visor" när någon faktiskt problematiserar livslögner, som vi tror är de rätta och riktiga, eller samhällsproblem som många av oss duckar för. 
 

Det är förvisso inte trams att påtala det olämpliga i att politiker springer på stan eller reser mitt under en pandemi. Men jag måste medge att min upprördhet är begränsad över att statsministern gör ett ärende under mellandagarna.
Andra är mer på tårna. De ivrigaste ropar "avgå" eller värre saker.
En reporter på en tidning frågar folk på stan (haha, på stan!) om vad de tycker om politiker som visat sig – på stan. En säger upprört att det känns "som en örfil", men utan att, eh, reflektera över var hen själv befinner sig. 
Visst, det var korkat av Löfven och andra makthavare som gjorde ärenden eller än värre reste till Kanarieöarna. De ska ju helst föregå med gott exempel, men med handen på hjärtat så är vi nog rätt många som haft ärenden på stan de senaste två veckorna. Jag har det i alla fall. Så jag skiter i att kasta sten, men i och med det blir det nog inte "word" för min del.
 

Pandemin är förstås allvarlig, men troligen övergående i väntan på nästa. De verkliga samhällsproblemen är helt andra och har tillåtits pågå utan stopp i åratal.
Segregeringen som i sin förlängning främst lett till utanförskap och fattigdom, men också till kriminalitet. 
Eller ta de enorma inkomstskillnaderna där den minst gynnade tredjedelen får hanka sig fram bäst de kan. Här finns inga morötter, bara piskor i ett allt orättvisare klassamhälle som tillåtits växa fram.
Och när ska vi bli upprörda över att högerpolitiker säljer ut skolor och sjukvård? Rösta bort dem? Troligen aldrig eftersom så många fikar efter ännu en skattesänkning.
Då har jag inte ens nämnt klimatet eller andra globala problem.
Så mycket enklare då att känna sig örfilad av en statsminister som gjort ett besök på stan. Word, någon?