Kanske var det ölen, kanske var det en försmak av den stora förvirringen, men jag kom på mig själv med att känna en närmast osund sympati för Luleå Hockey. Jag menar, Lulehasafötterna var underdogs, men som de kämpade och slet, sköt och tacklade. Och skadade var de. Oj oj, vad skadade de var.
Lite David mot Goliat, så där, och, tja, du vet hur det är, man känner lätt med den lille mannen.
Nå ja, förvirringen släppte eller om det var öldimmorna och med viss lättnad konstaterar jag att Skellefteå AIK vann semifinalen fullt rättvist. SAIK var (och är) det bättre laget. Den saken är odiskutabel, men, som sagt, Lulepojkarna var riktigt duktiga.
Hatten av! Luleå tog sig längre än ens den mest överstyrda optimist kunde tro och hoppas i höstas.
Förr möttes Luleå, eller Groko som laget hette under några år, av hånfulla ramsor när de spelade borta mot Boden eller Piteå. Publiken skanderade "Lule-negrer, Lule-negrer" utan att någon reflekterade. Otänkbart i dag och vi kan konstatera att vissa saker har blivit bättre.
Med historien i åtanke blir det än märkligare att Luleås sportchef, Lars "Osten" Bergström, nu anklagas för att ha skrikit fula saker till Skellefteås Yared Hagos. Jag har ingen aning om vad som är sant, men om det stämmer har Osten förmodligen gjort sitt som sportchef.
Själv höll jag förr på Boden, men 1978 stod jag på ståplats när Skellefteå AIK med Hardy Nilsson i spetsen vann hemma mot ett annat AIK i SM-finalen. En oerhörd upplevelse och där någonstans föddes min förtjusning för Skellefteålaget.
Mina sympatier i semifinalen var med andra ord självklara, men om Luleå hade gått segrande ur striden så hade jag definitivt hållit på Luleå i finalen. Nu gick det som bekant i en annan riktning, men mina "vänner" som älskar Luleå är inte lika frikostiga som jag.
Faktum är att Hasafötternas supportrar är så inihelvete missunnsamma att de håller på värmlänningarna. I alla fall Televinken och Älvsby-Tarzan på jobbet. Det är ofattbart, ja, oförlåtligt.
När AIK (Solna) mötte Färjestad i den andra semifinalen var det många djurgårdare som höll på AIK. I tisdagens Aftonbladet berättade krönikören Lasse Anrell att samtliga djurgårdare som han kände höll på - AIK. Om än bara när AIK mötte Färjestad.
"För er som inte vet hur det fungerar i Stockholm kan jag berätta att det är ungefär lika sannolikt att en djurgårdare ska hålla på AIK som att en taliban skulle hålla på koranbrännaren Terry Jones i Florida, skrev Anrell.
Men Lulehasafötterna håller på Färjestad. Med det i huvudet blir det naturligtvis ännu skönare om Skellefteå AIK står som segrare i slutänden. Borde inte skriva "om", utan "när", men värmlänningarna är en obehaglig koloss att bryta ner.
Det visade sig med smärtsam tydlighet i tisdags, men det här skriver jag före torsdagens match och förhoppningsvis utjämnade Skellefteå. Förhoppningsvis vann laget stort och mäktigt.
Bara en mor kan älska en son som är våldtäktsman, bara en värmlänning kan älska Färjestad. Ja, förutom Televinken och Älvsby-Tarzan, då.
Själv ska jag vara storsint och visa respekt mot lilla Luleå. Man ska vara snäll mot småbröderna. Vem vet när de blir stora och starka.