Gick den inte lite fortare den här gången? Sommaren. Var det tre riktiga högsommardagar med varma kvällar? Ungefär, fast kanske några fler hyfsade julikvällar när man väl kom hem från jobbet. Själv har jag mestadels jobbat i sommar. Och det är väl jobbet som är mitt egentliga ämne idag.
Att jobba som journalist sommartid, främst i juli, kan vara påfrestande. I branschen kallar vi det för ”sommartorka”. Politikerna har tagit ledigt, välförtjänt, absolut, och tjänstemännen i kommuner, regioner och myndigheter är lätträknade.
Så vi ringer och ringer och ringer och det är ofta växeln, hallå, hallå. Juristen A, experten B och handläggaren C som har hand om det aktuella ärendet, som valfri frågvis reporter vill ha svar på, är inte på plats. De har semester hela bunten.
Utan att vara spydig, men det är som fredagseftermiddagar när väldigt många tjänstemän har stämplat ut och tagit helg. Nej, inte lika med mygel, de kan lika gärna ha jobbat in dessa så värdefulla timmar.
Överhuvudtaget har det blivit svårare att nå myndighetspersoner. De hukar bakom 010-nummer och allt som oftast hamnar du i växeln/kundtjänsten och det är långt ifrån alltid de kan leda en till rätt person.
Ett exempel: Jag sökte kontakt med en myndighet, men den person jag ville prata med var barnledig. Men grattis, vad roligt, men den person som var ny handläggare för ärendet hade, surprise, surprise, semester. Kvinnan i växeln försökte lotsa mig till någon annan som möjligen kunde svara på mina frågor, men den som slutligen lyfte luren slog ifrån sig och visste absolut ingenting. ”Ring i augusti” var beskedet, men det är inget välkommet besked när sommartorkan flämtar över nyhetschefen och varenda grej närmast är ett måste för att fylla tidning.
Jag kan tänka mig att detta blir ett ännu större problem för medborgare som vill ha besked i en fråga. Det finns ingen som kan svara och finns det så är vederbörande troligen på sammanträde eller än värre tar inte emot telefonsamtal, ja, möjligen mellan 08.00-08.45.
Som journalist har jag tack och lov en genväg, kommunikationsavdelningen. De gör vad de kan, men inte ens de kan trolla när man desperat behöver citat till en artikel. En yngre kommunikatör ursäktade sig så mycket när hon återkom utan att ha hittat någon som kunde svara.
”Jag kanske kan säga något” sa hon hjälpsamt, men tillade med en liten suck ”fast jag kan ingenting om det där”.
Bara att bryta ihop och gå vidare. Sommaren är ju trots allt slut.