Många har längtat. Efter ett och ett halvt år av covid-restriktioner börjar livet återgå till det normala. Den 29 september lyfts restriktioner för deltagarantal vid offentliga tillställningar och sammankomster. Detsamma gäller för privata sammankomster. De kvarvarande restriktionerna på serveringsställen tas bort och vi kommer återigen att kunna återgå till våra arbetsplatser. Trots att risken för bakslag är hög, vilket utvecklingen i Alberta i Kanada nu senast visat, vädrar många ändå morgonluft. För kulturen, idrotten och näringslivet är 29 september ett datum att fira, liksom för många av oss som levt med pandemins restriktioner.
Samtidigt riskerar många att glömmas bort när pandemin ska förträngas som det trauma den varit. Under lång tid har lidandet som covid-19 fört med sig fått stort utrymme i media, opinion och politik. Regeringens hantering av pandemin har nagelfarits av den politiska oppositionen och varje vinkel har utforskats av media. Forskningsmedel har tillskjutits in blanco och forskningen fått högsta prioritet. När krisen blåst över kommer dessa frågor att bli mindre färska. Både politiken och media kommer att gå vidare. Samtidigt är pandemin inte över bara för att vi tillåts gå på fotboll och opera igen, eller för att vi kan ha hemmafester och gå på aw.
Sedan coronautbrottet uppskattas över tio tusen patienter ha diagnosticerats med post-covid inom den offentliga vården, många med kraftigt reducerad livskvalitet som följd. Pandemins påverkan på den psykiska ohälsan kommer med stor sannolikhet att hemsöka både samhället och vården under lång tid. Arbetslöshet och social utslagning riskerar även det att få långtgående konsekvenser för många.
Det får inte bli business as usual igen. Samhället får inte svika dem som med livet som insats synliggjort brister i forskning, vård och omsorg. De som fortfarande lider i spåren av pandemin måste få hjälp. Mer medel till covid-forskning krävs för att hjälpa dem med post-covid. Resurser för rehabilitering av tidigare intensivvårdsbehandlade måste tillhandahållas. Den psykiska ohälsan bland befolkningens alla grupper måste granskas med lupp. De strukturella brister i äldreomsorgen som gjort Sveriges dödstal till en fullskalig tragedi måste adresseras och tas på allvar.
Vi får inte glömma dem som coronan märkt. Världen går inte vidare för alla.