Gott nytt år! Det är tveklöst dagens mantra, om än vi får vänta till tolvslaget när vi skålar med bubbel och kramar nära och kära. Eller kanske ligger du och trycker med din från vettet skrämda hund i en mörk källare när nyårsfyrverkerierna smäller. Jag har sett det hända med en hund som vi hade förr och det är en fruktansvärd upplevelse. Jag kan ännu minnas lukten av dödsångest. Tack och lov är inte fransyskan smällrädd.
I en kort tillbakablick kan jag konstatera att julaftonen förflöt lugnt och att alla barnen var hemma och snälla. Lagom glatt och stojigt. Jag är lyckligt lottad därvidlag. Vet att en del "firar" i ensamhet. Det finns rätt många ensamma i det här landet. Läser att mellan åren 2018-2020 låg över 400 personer döda i sina hem i minst en månad innan de upptäcktes. Ett tiotal låg i över ett år.
Det säger något om oss. Om hur lätt vi glömmer varandra för att tiden inte räcker till. Fast egentligen handlar det väl mest om hur vi väljer att prioritera. Världens ensammaste folk flyter omkring som solitärer på små isflak på mörka hav.
Men gott nytt år var det. Det börjar bli många goda år nu. Eller rättare sagt många önskningar om att det ska bli gott. Ibland blir det så, andra år inte alls, men de flesta år rullar som en film på livets bioduk där med- och motgångar, glädje och sorg avlöser varandra. Det ska inte vara för lätt att leva, då blir det fort tråkigt.
Så vad ska jag säga om 2021? Tja, det var väl som de flesta år brukar vara, ja, förutom coronan då. Första halvåret var nästan ingenting tillåtet, men sommaren kom med löfte om bättre tider och vi levde upp. Lagom till julhelgerna var det dags att stänga butiken igen.
Det frestar på. En man, det är oftast män, skriver att det är civilförsvaret som idkar psykologisk krigföring för att testa hur stora uppoffringar vi är beredda att göra. Det tror inte jag, men konstaterar att de flesta bitit ihop i tysthet när restriktionerna staplats på varandra. Jag tröstar mig med Tour de Ski.
Men nu vänder vi blad och skriver 2022. Jag har ingen spåkula, men det blir väl som det brukar. Lite hur som helst. Uppgångar och fall, men i ett globalt perspektiv har jag svårt att tro på någon bättring. Människan har dessvärre mer gemensamt med skövlande orcher än godmodiga hober.
Äh, nu skålar vi och det är klart att vi ska ha ett riktigt Gott nytt år. I alla fall ett år som alla andra.