Det hängde en spegel i riksdagen. I den har tjejer kunnat se sig själva ovanför texten "Sveriges första kvinnliga statsminister". Den har hängt där som en påminnelse. Om att Sverige ännu inte haft en kvinnlig statsminister. Den har också hängt där som en uppmuntran. I framtiden kan det vara du.
Så blev Magdalena Andersson statsminister och efter hundra år av kvinnlig rösträtt plockades spegeln ner.
Men varför skriver jag om det nu, på internationella kvinnodagen?
Jo, för att representation spelar roll. Det skickar signaler om vad som faktiskt är möjligt. Att ha förebilder man kan identifiera sig med är viktigt. På riktigt. I alla möjliga sammanhang. Vi behöver de som går före. Som visar vägen.
För prick ett år sedan lanserade vi på Piteå-Tidningen en satsning som handlade om representation och jämställdhet.
Mätningar visade att 67,6 procent av de som kommer till tals i nyhetsmedier är män och 32,1 procent kvinnor. Siffrorna har i princip varit konstanta sedan år 2000. Män får alltså ta större plats än kvinnor, trots att befolkningen till lika stora delar består av män som kvinnor.
70-30 är alldeles för dåligt. Självklart kan vi bättre än så och målet ska aldrig vara annat än 50-50, skrev jag för ett år sedan.
Det är lätt att skriva fina ord och lova mycket. Men sedan den dagen har vi gjort som smittskyddsläkaren hela tiden har sagt om pandemin. Vi håller i och håller ut.
I dag har vi ett statistikverktyg som syns i varenda artikel, notis och reportage vi skriver. Där syns andelen kvinnor och män i realtid.
Men jobbet börjar innan dess. Det börjar i våra idéarbeten och på våra morgonmöten.
När vi sätter oss och skriver våra texter, ska statistikverktyget mer vara en bekräftelse på att vi redan gjort jobbet.
En gång i veckan pratar vi om våra siffror. Vi konstaterar att vi inte är perfekta. Men 30 procent kvinnor är i dagsläget oftare 40, 44, 48, 50 och till och med 52 procent.
Men vi är såklart inte klara där. Det har aldrig enbart handlat om att ha hälften män och hälften kvinnor. Det handlar också om vem som får synas i vilket sammanhang.
Vi tittar på om det finns skillnader i hur män och kvinnor fotograferas, hur vi benämner dem i artiklar. Hur vi sätter rubriker.
Vi är inte perfekta. Men vi har viljan. Och vi är medvetna om att vi aldrig kommer att kunna bocka av målet och lämna det bakom oss. Målet är att hålla frågan levande. Varje dag. Gör det tillsammans med oss.