Den senaste säsongen av reality-serien "Paradise Hotel" skrotas. Uppmärksamheten som följt kring den våldtäkt och de sexuella övergrepp som utreds i samband med inspelningen verkar ha blivit för magstarkt för tv-bolaget Nent. Samtidigt vittnar flera tidigare deltagare om sexuella ofredanden i samband med inspelningar av tidigare säsonger och hur dessa tystats ner av produktionsbolaget.
I samma veva ställer Discovery in kommande säsong av ”Ex on the beach”, en annan reality-serie stöpt i liknande form. ”Vi tror helt enkelt inte att våra tittare vill ha ett sådant program just nu”, anges vara orsaken till att serien skrotas.
Jag vet inte jag. Jag tycker det luktar rädsla i showbiz.
Det är väl nämligen precis det här som tittarna velat ha och som bolagen tjänat miljarder på? Det gränsöverskridande är ju det som utgjort dessa seriers hela idé och det som lockat tittare som globalt räknas i hundratals miljoner. Skandalerna, konflikterna, festandet och framförallt sexet är ju det som driver människor att titta. Om än inte direkta övergrepp hyllats offentligt kan det väl inte vara någon som trott att detta är en moraliskt kosher miljö?
Vi lever just nu i en tid där moralen blivit alltings huvudsakliga referens. Samtidigt som det gör oss självmedvetna har det också gjort oss dumma, speciellt när det gäller konst och underhållning. Det utlevande och hedonistiska lockar oss eftersom det är gränsöverskridande. Det finns i dag en naiv tro på att man kan dyka ner i detta träsk och ändå komma tillbaka oskadd och som en moraliskt klanderfri människa.
Det kan man inte.
Den nya tidens moralism kräver däremot att vi inbillar oss det, då skulden annars stänker även på dem som villigt lät sig underhållas. Kakan ska ätas men ändock förbli intakt. Därför kan folk på riktigt framstå som förvånade när Marilyn Manson anklagas för sexuella övergrepp eller när författaren Nikanor Teratologen avslöjas som antisemit. Jag menar, vad trodde folk?
Detsamma gäller nu "Paradise Hotel". Dessa övergrepp är en direkt konsekvens av den miljö som serien bygger på. Producenterna visste och tittarna anade, men alla lät sig tjusas. Den glamourösa smutsen var för ljuv. Nu kommer räkningen och verklighets-tv:n krackelerar när verkligheten kommer ikapp den. Nu vill tittarna ha slow-tv istället. "Den stora älgvandringen" är ju nog så verklig, och torde väl moraliskt vara tämligen säker mark att beträda.