Dricker mitt kaffe på förstukvisten och huttrar lite i morgonkylan. Ovanför mitt huvud bor mina små grannar. De är redan igång. I en strid ström flyger de ut och in. Borde kanske ha gjort något åt den illegala bosättningen, men det sägs ju att getingar inte sticker värdfolket.
Fast en gång har jag blivit stucken i sommar och det sved rätt bra. Läser att det bara är honorna som har gadd. En gadd utan hullingar, så de kan sticka flera gånger.
Vuxna getingar lever främst av frukt och nektar, men de matar sina ättelägg med tuggade insektslarver och annat i köttväg. Likt pilgrimsfalkar kan getingar fånga byten i flykten.
Det finns cirka 5 000 olika getingarter, varav 51 lever i Sverige. Just mina getingar är väldigt små och många, men så länge jag håller mig på min kant verkar allt vara lugnt. Och snart dör de, i alla fall hanarna. Det är väl bara drottningen som övervintrar.
Och Charlie Watts är död. Han blev 80 år. Watts karakteristiska och lätt jazzinfluerade trumspel har haft enorm betydelse för det sound som Rolling Stones mejslat fram. Vem ska Keith Richards luta sig mot nu? Turné är på gång, så vi får väl se, men det är förstås bara en tidsfråga innan stenarna rullat färdigt.
I PT läser jag att Stefan Löfven ska avgå. En kompromissernas mästare på slak lina som gjort allt för att behålla makten. Men det har kostat. Han hyllas som sig bör av sina partikamrater och väljare. Mer neutrala är inte lika imponerade.
Så, vem ska ta över? Tydligen är Magdalena Andersson favorit hos fotfolket. Vi får se, men vi kan nog vara säkra på att efterträdaren inte kommer att göra en vänstersväng. Det finns inget mandat inom dagens socialdemokrati för att på allvar ta strid mot marknadsliberalerna på högerkanten. Mantrat är väl snarare "If you can't beat them – join them".
Sprickorna i välfärdstapeten är här för att stanna och klyftorna kommer att fortsätta växa. Sverige är förstås ett väldigt rikt land, men slantarna är oavsett vilket mått du använder långt ifrån rättvist fördelade.
Så behöver det inte vara och för socialdemokratin finns det all anledning att ta tillfället i akt att åter börja bedriva klassisk S-politik och utmana borgerligheten innan det är försent, men, som sagt, det är föga troligt att så kommer att ske. Varken nu eller senare. Så, vem som ska efterträda Löfven känns föga spännande.