Kommer hem efter nio dagar i Stockholm och möts av en chockerande syn. Min tidigare något tröga gräsmatta har uppenbarligen fått feeling. Gräset (och ogräset) är typ tre decimeter långt.
Om gräset var en chockerande syn så utvecklades tisdagens drama till en chockerande upplevelse. Före matchen såg jag framför mig seger mot Ukraina och sedan en episk kamp mot England med lyckligt slut.
Så blev det som bekant inte. Efter en gastkramande match där Sverige mycket väl kunde ha avgjort före full tid så blev det förlängning och rött kort på Danielsson och sedan uppförsbacke.
Straffar väntade och jag hann börja spekulera i vilka som skulle lägga dem, men nää, på övertid sprack alla drömmar. Ett unisont nej alternativt valfri svordom skreks besviket ut i de svenska tv-sofforna och därefter tystnad. Den totala tomheten. Det var ju så nära.
Nej, det var en jobbig förlust, men så här med ett par dagars distans kan väl konstateras att det bara handlar om fotboll. Skrev jag verkligen "bara"?
Var är alla liftare? Tänkte på det när jag körde tur och retur till Stockholm. Som av en händelse ramlade jag över en resonerande artikel om just detta i tidningen Vi.
På de knappa 200 milen ser vi inte en enda liftare och de senaste åren har figurer med tummen uppe längs landets vägar känts lika sällsynta som rovdjur i de norrbottniska skogarna.
I nämnda artikel lyfts en rad tänkbara förklaringar som fler motorvägar, billigare flyg och kanske inte minst rädslan att råka illa ut. Själv tänker jag att vi numera är mycket bekvämare än vi var på 70-talet.
Jag tror inte att mina barn har liftat, men som ung liftade jag ofta. Som längst från Helsingborg till Boden, men det krävdes många bilar och tog väldigt lång tid.
Det var inget konstigt att lifta förr och som ung med skral reskassa var det ett billigt alternativ och en frihetskänsla. Men visst hände det grejer.
Jag har aldrig råkat illa ut, men minns föraren som i den ljusa sommarnatten omärkligt somnade och jag skrek skräckslaget till när bilen långsamt gled över i det mötande körfältet. Inget hände, men jag och min dåvarande flickvän fick av oklara skäl kliva av på en p-plats.
En gång som ung pojk skulle jag hem från Pite havsbad efter en blöt midsommarhelg. Där stod jag när en cheva cab stannade. Två raggare fram och två brudar i baksätet. Jag fick sitta mellan brudarna som roat retades lite med sin nya unga och generade reskamrat.