Bara under de senaste tio åren har det funnits en oroande ökning av våldshändelser i Sverige. Antalet rapporterade fall av våld, inklusive misshandel och mord har gradvis ökat. Det skapar debatter, poddar och böcker och vi diskuterar säkerhet i en allt högre utsträckning. Men pratar vi någonsin om vart man finner den?
När barnen i utsatta områden inte får äta sig mätta inom hemmets fyra väggar finns ett annat tak att sätta sig under. På skolorna i Järvaområdet serveras frukost för den som behöver och många mättade magar blir det. Hur många barn i vår kommun har samma behov?
Under den senaste veckan nåddes vi av rubriker som “det blodiga dygnet” och siffror på hur många dödsfall som inträffat steg gradvis. Runt om i landet skjuts oskyldiga människor till döds. Själv rasar man över ludd i den gemensamma tvättstugans torktumlare.
Det är skillnad på Piteå och Stockholm och det är viktigt att förstå att det inte finns en enkel lösning för att våldet ska minska.
I vårt samhälle är vi mer uppkopplade än någonsin tidigare. Vi har möjlighet att kommunicera med människor över hela världen med några klick, men samtidigt känner många av oss en ökad känsla av ensamhet och avkoppling från den fysiska värld som omger oss. Det i kombination med notiser om våld och dödsfall kan rubba vilken världsbild som helst.
Jag ställer mig frågan, vad hade jag gjort om jag vaknat mitt i natten av att grannens hus sprängdes? Plötsligt känns den där irritationen på kvarglömt ludd oväsentlig.
Samtidigt skulle vi också kunna diskutera konsekvenserna av att vara för beroende av våra skärmar, inklusive ökad stress, minskad verklig interaktion och risken för att tappa bort oss själva i det digitala flödet. Vart hamnar vi egentligen när vi låter rubriker från stora mediehus kontrollera den filterbubbla vi befinner oss i?
Att se det negativa är enkelt. Att finna ro i vardagen när så många runt oss drabbas är desto svårare. Kanske är det inte så illa att ungdomarna spelar hög musik. Jag skulle snarare vilja påstå att det är mycket bättre än att de våldför sig på varandra.
I dag väljer jag att slå av notiserna. Jag stoppar inte huvudet i sanden, jag behåller min medvetenhet om omvärlden. Däremot så stannar jag upp och passar på att känna i den trygga tillvaro jag befinner mig i. Lite ludd i torktumlaren och bas från epadunk är ändå inte så illa.