Vårt dagliga bröd kostar skjortan

Dyrtider! Priserna stiger på i princip allt och varje gång jag öppnar börsen svider det i snåltarmen. Det är så dyrt att leva.

Dyrtider och den livsnödvändiga maten tar allt större tuggor av börsen. Dessutom tvingas vi orientera oss bland en myriad matvaror som inte sällan bara är fiffel och båg. (Arkivbild)

Dyrtider och den livsnödvändiga maten tar allt större tuggor av börsen. Dessutom tvingas vi orientera oss bland en myriad matvaror som inte sällan bara är fiffel och båg. (Arkivbild)

Foto: Isabell Höjman/TT

Krönika2022-05-27 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Matpriserna har stigit med flera procent i år. Vissa varor, som kaffe och tomater, sägs ha blivit 30 procent dyrare. Det är möjligt, men jag är inte lika engagerad som charterresenärerna Olle och Helge när det gäller "pocenten". Men annars har jag rätt bra koll på matpriserna. I vår familj är det vanligtvis jag som handlar, men först kollar jag upp extrapriser och andra erbjudanden. Det är så dyrt att leva, som det heter i Blå Tågets sång "Nya vantarna".

Oavsett procenten så är mat dyrt. Den kanske största utgiftsposten för många familjer. Trots att barnen sedan länge är utflugna så kostar vårt dagliga bröd många sköna tusenlappar varje månad. Kvinnan i mitt liv tycker att jag handlar för ofta och för mycket. Absolut inget jag håller med om. Jag är samlaren, jag är jägaren, det är jag som hämtar hem.

Men man får försöka hålla fingrarna borta från onödigt dyra produkter. Särskilt grejer som utger sig för att vara något de inte är. Det finns gott om kandidater när den ideella konsumentorganisationen Äkta vara utser Årets matbluff. 

I fjol var exempelvis en chipotle och limemayo nominerad. Den marknadsförs av tv-kocken Tina Nordström och inget fel i det. Så vad är problemet? Den innehåller varken lime eller chipotle. Det känns troligt att produkten aldrig skulle hamna på Tinas eget matbord.

Nej, det går inte att lita på kända kockar som gör reklam för allt mellan himmel och jord. För ett par år sedan prisades, haha, Erik Lallerstedt för sin tryffelbearnaise. Noll smör i och 0,005 procent tryffel.

Kanske gillar du solrosolja, men jag är ganska säker på att du inte vill betala nästan 2 000 kronor litern för oljan. Den som köper Plantins olja med smak av svart tryffel betalar just det. Den lilla flaskan på 0,2 liter kostar cirka 200 kronor. Flaskan består av 99,6 procent solrosolja och resten är aromämnen.  Den svarta tryffeln då? Inte ett spår, aromerna kommer från andra växter som enligt Plantin ger "en smak av tryffel".

Själv gillar jag en särskild sort av mandelskorpor, men inser att det är noll mandel i dem. Får medge att de är ganska goda och dessutom ganska billiga. Så här kan man hålla på hur länge som helst. Det är verkligen mycket fejk och skit i den mat vi köper och äter. Och, som sagt, dyrt. Kanske inte så konstigt att prislappen får styra när vi ska bunkra upp inför den stora kris som hotar att göra livet svårare för många av oss.