Vi skriver den 29 januari och sedan vintersolståndet har det ljusnat betänkligt. All snö hjälper också till och som det har snöat. Det pratas om rekord och mycket snö är det.
Inte ett spadtag har jag kunnat ta på grund av en tandvärksvärkande axel. En kortisonspruta lättade på det värsta, men bra är det inte, så det är min bättre hälft som tvingats hålla i spaden.
Och det fortsätter falla snö, om än i mer hanterliga mängder. Inget att grina över, snart är det sommar.
Möjligen var det fler som grinade den 29 januari 1850. Det var en tisdag, sedermera känd som "yrväderstisdagen". På morgonen var vädret milt, men sedan slog det snabbt om till oväder. En kraftig och ihållande snöstorm lamslog särskilt Syd- och Mellansverige. Många överraskades av det fruktansvärda väderomslaget och mellan 100 och 200 människor dog.
Den här dagen är ihågkommen som Sveriges genom tiderna värsta snöstorm, men huruvida det stämmer låter jag vara osagt. Sverige drabbas trots allt nästan årligen av snöstormar, men kanske har det blivit fler under 2000-talet. Ännu en pusselbit i ett globalt klimat som blir allt lynnigare.
Ett snöoväder är förstås bara ett snöoväder, men allt hänger ihop. Kolla in Vetenskapens värld på SVT Play som i tre program greppar vattnet och dess avgörande betydelse för allt och alla. På flera håll i världen är redan vattenbristen en realitet och den alltid lika driftiga människan är i full färd med att tömma det samlade grundvattnet.
Nej, det handlar inte alls bara om ökenområden. Tättbefolkade Kalifornien har i flera år kämpat med minskande grundvatten, i andra delar av USA är redan merparten uppumpat från akvifererna. Det tar tusentals år att fylla på dem igen.
Det finns kanske hopp och lösningar, men trots allt ännu en ekvation bland alla andra som inte går ihop. Varmare klimat, bråkigare väder, smältande poler, skövlade regnskogar, en sjätte massutrotning och skogsbränder. Lägg till en skenande vattenbrist.
Dessvärre också en politisk oförmåga i den heliga tillväxtens namn. Visst dras det i nödbromsen, men av mer symbolisk karaktär. För när bläcket har torkat är alla fina ord bara ord. Som de bibliska gräshopporna fortsätter vi människor att skövla allt som kommer i vår väg.
Domedagsprofet, jag? Nej, det handlar snarare om realiteter som vi alla kommer att tvingas förhålla oss till. Det är inte konstigt att Greta och det uppväxande släktet förbannar oss.