Antingen har någon stavat ordentligt fel på önskelistan eller så har tomtestackarn slutligen blivit dement. Ingen med sansen i behåll kan i alla fall ha önskat sig detta. Den nya coronavarianten ”omikron” hittas i land efter land och samhällssmitta är redan konstaterad på flera håll. Med sina många och märkliga mutationer ställer sig experterna nu en ödesmättad fråga: är detta den virusvariant som ska ödelägga vaccinationsinsatsen?
Jag vet att det är förmätet och relativt oviktigt, men jag kan inte låta bli att svärfråga inombords: varför måste sådan här skit komma just vid jul? När man nu efter två års herkulösa insatser och martyrlika uppoffringar försakat både umgänge och mys så ska viruseländet komma i en ny upplaga just vid den mysigaste tiden på året. Jag har familjemedlemmar att träffa, vänner att hälsa på. Julen ska banne mig vara en glädjens högtid där man drar på munnen och överlever vintern. Det är en tid för tomtar och bus. En tid för glöggvingel, julklappsbiljard, julotta och slattafton. Framförallt är det en tid för att träffas och umgås. Men icke. I alla fall inte om mutantvarianten och surgrinchen ”omikron” får sin förbannade vilja igenom. Tvi vale.
Det är lätt att falla tillbaka ner i det posttraumatiska stressyndrom som covid-19 gärna vill framkalla. Efter att i flera månader ha tillhört gårdagens nyheter dominerar viruset åter mediernas upplysta scener. Det är 2020 all over igen. Nya lockdowns och restriktioner är åter på tapeten. Initiala uttalanden från vaccintillverkarna låter förvisso tala om att läget är allvarligt och framtiden halvmörk, men att icke veta är att famla i än tjockare mörker. Det kommer enligt uppgift ta cirka två veckor innan vi vet hur befintliga vaccin biter på den nya varianten. Världen bör hålla andan. Fel resultat riskerar att stå oss alla dyrt.
Voi voi, vad göra. Jag köper några flaskor glögg och ett pack tomtebloss. Kan man inte lura någon annan så kan man alltid lura sig själv. En flytt står för dörren och jag bär kartonger. Två trappor, tre våningar. Mina kompisar hjälper mig att bära möbler. Gott så. Med lite tur slipper vi gå tillbaka till ruta ett. Med lite tur slipper vi isolera oss igen. Med lite tur slipper folk bli sjuka och dö. Där har vi en julklapp så gott som någon. Nu ser vi till att stava rätt denna gången.