Tittar på en bild av en golfbil med åtta platser. I den ryms de som äger lika mycket som hälften av jordens fattigaste befolkning. Åtta män delar på en ofantlig förmögenhet, som ofta tycks skapad med ljuskänsliga metoder. Välgörenhetsorganisationen Oxfam står bakom rapporten som visar hur storföretag och superrika flyr från skatter, pressar ner löner och med pengars makt påverkar politiker att fatta "rätt" beslut.
Oxfams rapport presenterades vid årets Davos-möte mellan näringsliv och politiker. Ekonomier som fungerar för alla, inte bara för de rikaste, efterlystes. Misstänker att mötesdeltagarna rustat sig med fetvadd i öronen.
I Sverige är tillväxten av miljonärer mycket god och miljonärerna växer upp till miljardärer. Ifjol var miljardärerna 178 stycken eller drygt sexton fotbollslag. Nu är dom ju, så att säga, mer för att spela kula, än fotboll. Utom Zlatan Ibrahimovic då. Ny i gänget.
Inte bara de rikaste har blivit rikare. Storhopen i Moder Sveas familj har fått mer pengar i plånboken de senaste tjugo åren. Lönerna har stigit och skatterna har sänkts. Ju högre lön, desto större skattesänkning.
Sen finns det också de som gått back. De fattigaste har blivit fattigare. Jaja. Någon ordning ska det väl vara. Någon måste betala och då är det väl lika bra att ta från dem som redan är vana vid litet. Det är den här gruppen Blåslampspolitiken ska få fart på. Sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring, sämre och svåråtkomligare bidrag. Det ska löna sig att arbeta, heter det på politiska. Översatt till svenska: "Det ska fan kosta att gömma sig i Utanförskapet."
Ponera att man istället skulle höja lönerna för de där enkla och lägst betalda jobben. Då skulle det väl också löna sig att arbeta istället för att vara en av dessa bidragsnarkomaner politiker tycks ramla över när de hämtar sin skattefinansierade lön, pension och "a-kassa", vars höjd de själva satt. Visst, de är värda en hygglig lön, men det är också den timanställde som sover med mobilen under kudden och sitter med mobilen på toa för att inte missa ett arbetspass.
Charlotte Mellander, professor i nationalekonomi, har forskat på ekonomiska klyftor. Konstaterar att de rika och den välmående majoriteten driver upp priserna och gör de lågavlönades och fattigas tillvaro ännu tuffare. Istället för att debattera klyftor och sänkta lägstalöner, borde här snackas om hur höja inkomsterna så att alla får det bättre. Anser professorn.
OECD:s generaldirektör, som älskar Sverige, rekommenderar höjda bidrag. Då skulle Sverige bli ett ännu bättre land att leva i. För rik, fattig och mellansorten. Måtte kännas som ett slag i veka livet på Blåslampspolitikerna.
Oxfam kommer aldrig att få Nobelpriset i ekonomi. Inte heller professor Mellander. Och den där generaldirektören kanske inte ens får komma hit. Förslagen är det inget fel på. Det är tidsandan.