Jag har en kompis som heter Ragnar. Jag vet inte exakt hur det kom sig, att vi blev kompisar. Kanske blev vi kompisar redan innan jag var född, utav bara farten – för att Ragnar växte upp i samma lilla by som min mormor, och därmed per automatik signade upp sig på vänskapslistan för alla kommande generationer Nilssons. Eller så är det kanske så att alla är kompisar med Ragnar.
.
Ragnar är en 92-årig raketgubbe som jag sprungit på många gånger under mitt liv. I en tid där det ständigt plingar, ringer och vibrerar – och det vräks ut historier och åsikter på varenda skärm, där står Ragnar för något helt annat. På Konsum, mellan saftflaskor och Mariekex-hyllorna, har han berättat historier om uppväxten i Varjisträsk. Med busiga små ögon och läderkepsen på sned har han fnissat och tjoat – förkroppsligat pojken i barndomshistorien. Historier från en människa till en annan, rakt fram utan omvägar via mobiltelefoner eller skärmar. Frågat om krönikorna. Han läser dem alltid, säger han. Hej Ragnar!
.
Året är 2018. Det är en junieftermiddag i Auktsjaur. Jag och min mamma anländer till stugan i morfars gamla Volvo 740. Kliver ut, går upp mot bron, stannar till. Det är något som känns annorlunda. Jag vickar på huvudet fram och tillbaka, försöker lista ut vad det är som sticker ut – när jag till sist får syn på den. En liten orange plasthink, med en träplanka över som ett slags lock. Varför ligger det en planka på hinken? Jag frågar min mamma. Hon viftar bort det, säger int är det nå. Jag tycker det känns som att det är precis just det; ett något på en bro som alltid annars brukar vara ett inget. Går fram. Lyfter upp plankan.
.
En lapp. Med snirklig skrivstil i kulspetsblått:
Hälsningar
Ragnar
2018-06-21
Kl 10:55
.
Ett minne i livet. En minut i inlandet. Ragnar skulle hälsa på och vi var inte där. En avriven kollegiesida berättar ändå – allt man kan säga med en sådan lapp. Hur man kan hälsa på, utan att hälsa på.
.
I en tid när det plingar, ringer och vibrerar överallt är det viktigare än någonsin: var lite mer som Ragnar. Hälsa på utan att ringa. Berätta historier på andra sätt än att vräka ur dem på sociala medier – mellan saftflaskor och Mariekex-hyllorna på Konsum. Slit ut en lapp och skriv med snirkligt kulspetsblått: jag var här. Var ett något där det annars brukar vara ett inget.