När jag var liten var jag rädd för mörker och en diffus jävulsfigur. Det var något med bockfötter som skavde. Jag sov helst med tänd lampa. Inte blev rädslan bättre efter att jag som 16-åring motvilligt följde med en tjej på bio och såg Exorcisten. Det var inte tal om att släcka sänglampan efter den upplevelsen.
Men barndomens rädslor brukar gå över med åren och jag kom ut i ljuset. Men att ensam röra sig i mörker kan fortfarande skrämma. En gång pajade pannlampan när jag trevade mig fram i skogen efter en sen fisketur. Minsta prassel förvandlades till något okänt, kanske rent av farligt. I det läget får man hålla i sig för att inte gripas av panik. Det kan ju vara en björn. Eller någon med bockfot!
Rädsla är i grunden en viktig känsla. Inte minst för våra förfäder som ständigt måste vara på alerten för att inte falla offer för rovdjur. Idag kanske en del är rädda för just björnar. Det går att förstå, men risken att bli överfallen av en björn i Sverige är mycket liten. Ytterst sällan slutar det med dödlig utgång.
I snitt handlar det om två attacker per år. I 75 procent av fallen är det jägare (ofta med hund) som råkar illa ut. För några dagar sedan drabbades en björnjägare utanför Ljusdal och möjligen var björnen redan skadeskjuten när hon gick till attack.
En del människor är rädda för nästan allting. Det är så klart ingen bra känsla, men vi lever i en tid då inte bara björnar kan vara ett möjligt hot. På gatorna skjuter barn ihjäl varandra och även om risken för en utomstående är väldigt liten så sprids oro och rädsla.
Eller ta terrorbrott, vi minns alla Drottninggatan 2017. Terroristattacker kommer säkert att hända igen. Inte minst på grund av den senaste tidens koranbränningar har risknivån ökat. Samtidigt, risken att just du ska drabbas är försvinnande liten, men det räcker förstås att vara på fel plats vid fel tidpunkt.
Rädda människor kan vara farliga. Det är lätt att fatta irrationella beslut och se spöken där inga spöken finns. Rädslan späds ibland på av krafter som har en agenda. När Ryssland anföll Ukraina så målades en hotbild mot Sverige upp och vips blev en majoritet mot Nato för ett medlemskap.
Rädsla har ett pris, så numera är jag nästan inte rädd för nånting. Ja, det skulle vara zombies då, men så såg jag en film där zombies bara åt människohjärnor och insåg att jag skulle klara mig.