Den blomstertid nu kommer … Ja inte än. Inte idag och inte imorgon, men den är på väg. Så varför vänta med att besjunga den enda framtid som verkar litet kul. Jorden har bråttom att transportera oss närmare solen, gasar på i 108000 kilometer i timmen samtidigt som den envisas med att snurra runt sin egen axel ett varv per dygn. Ett duktigt klot som kämpar på, medan bosättarna saboterar.
Vintersolståndet är passerat, julhelgen är lagd till handlingarna och nyårsfirandet är, Gud vare tack, överståndet. Advent är mysigt och pyssligt, resten är ganska huva. I synnerhet nyårsafton. En ångestframkallande kombination av begravning och födelse som på nyårsafton behandlas med alkoholhaltiga drycker och på nyårsdagen med pizza.
Årets första dag är pizzeriornas bästa. Pizza är den medicin hjärnan vanligtvis ordinerar kroppen mot bakfylla (vilket Spalten skrev en avhandling om i en nyårskrönika 2018, men som ev. läsare och Spalten själv bara har fragmentariska minnen av).
Det är fettet i pizzan som gör susen. Fungerar som läskpapper. Förr i tiden, innan pizzabagarna invandrade och räddade bakfulla svenskar med sin helande anrättning, fick man nöja sig med feta korvar.
Och så har vi alla dessa fraser vi aningslöst strör omkring oss. Gott Nytt År! har aldrig känts mer avlägset och ett gott nytt år för den ene kan bli ett riktigt riktigt skitår för den andre. För att inte tala om God fortsättning! Jaha. På vad då? För vem då? För Ukrainas president Vladimirskij Zelinsky eller för Rysslands despot Vladimir Putin?
Sveriges förra och kortvarigaste statsminister Magdalena Andersson har haft god fortsättning. I opposition. Hon ensam är nästan lika stor som Moderate statsministern Ulf Kristersson och SD:s (regeringsunderlaget) Jimmie Åkesson tillsammans. Vad kan det bero på? Nej, det är inte “Idiotfrågan” i Fredrik och Filips Alla mot alla, det är nyhetsreportrarnas ständiga fråga till oraklet Mats Knutson som lika ständigt misstänker att det beror på svikna vallöften. Valvinnande konkreta löften vars bäst-före-datum sedan länge passerats och det som skulle bli billigare kan istället bli dyrare.
Någonting gott hade ändå nyårsaftonen med sig. Tillsammans med elvaåringen och fyraåringen fick jag åter skratta åt Grevinnan och betjänten. Elvaåringen skrattade för att hon tyckte det var roligt. Fyraåringen skrattade för att det var roligt att skratta. Och det är det ju.