Det ryska kriget i Ukraina fortsätter med full kraft. Samtidigt pågår ett ekonomiskt krig på en bredare front där västerländska sanktioner riktats mot den ryska ekonomin. Samtidigt är dessa sanktioner milda jämfört med Rysslands huvudsakliga ekonomiska inkomster: exporten av olja och gas.
Redan innan den ryska invasionen realiserades skrev jag om faran med det europeiska beroendet av rysk gas och hur detta riskerade att göra sanktioner mot Ryssland ineffektiva. Detta är också precis vad som skett. Samtidigt som bred enighet uppnåtts gällande svepande sanktioner mot det ryska finansiella, tekniska och militära sektorerna så har sanktionsförhandlingarna kört fast gällande importen av rysk energi. Tongivande och starkt gasberoende länder som Tyskland, Frankrike och Italien har konsekvent lagt in sina veton mot riktade sanktioner mot den ryska energisektorn. Med hyckleriet som ledmärke har därmed de europeiska betalningarna till Putin fortsatt med oförminskad frekvens, pengar som direkt sponsrar Rysslands invasion av Ukraina och massmordet på den ukrainska befolkningen. Det är sorgligt att se hur beroendet av rysk energi knäcker ryggen på fria europeiska nationer. Oenigheten i EU gör att Rysslands invasion kan fortsätta utan större hinder.
Beroendet av rysk olja och gas är inte bara en fråga om moral och solidaritet. Det är främst en fråga om säkerhetspolitik. Ryssland använder gasen till Europa som ett påtryckningsvapen och utpressningsmedel. Detta har hänt flera gånger under de senaste 20 åren och det händer nu igen. Med beroendet av rysk energi har Putin tagit strypgrepp om Europa, som inte själva kan hålla sina medborgare varma om vintern och inte själva kan hålla igång sina industrier. Detta vet Putin, och han drar full nytta av det. Således sitter vi nu i diktatorns knä.
Europa måste slå sig fritt från beroendet av totalitära diktaturer. Detta misstag får inte upprepas igen. Därför är det också en gåta hur svenska beslutsfattare kunnat släppa in det totalitära Kina på svensk elmarknad. 75 procent av vindkraftsprojektet MarkbygdenETT ägs direkt av det statsägda kinesiska bolaget CGN. Dessa äger sammantaget ungefär 25 procent av hela Sveriges vindkraft. Det totalitära Kina, Rysslands viktigaste strategiska partner, äger alltså en ansenlig del av det som anses vara framtiden för svensk elproduktion. Så vandrar vi aningslösa ur askan i elden.
OBS: Denna text har tillfogats ett förtydligande. Kinas ägande i Piteås vindkraft gäller MarkbygdenETT, ett delprojekt i vindkraftsutbyggnaden i Piteå. MarkbygdenETT består av 179 turbiner med en total produktion på 2,2 terawattimmar per år. Detta delprojekt ägs till 75 procent av kinesiska CGN och till 25 procent av amerikanska GE Energy. CGN har svartlistats i USA då de misstänks ha utfört spionage mot amerikansk kärnkraftsteknik.