Pite havsbads nudiststrand firar 50-årsjubileum. Ett halvt århundrade av nakendopp och bikinilinjefria solbad har gjort stranden till något av en institution, men jubileet väcker också en alarmerande aktuell fråga: Var är alla unga nudister? Vad har hänt med tillväxten i leden?
Frågan torde knappast ha passerat obemärkt förbi. Många upplever nog en hormonell fas där den inte bara ter sig akademiskt intressant, utan tvärtom ges direkt biologisk relevans. Rödkindade nakenbad i ljusa sommarnätter hör ungdomen till, febriga dopp där kroppens hormonhybris möter prydhetens prejudikat. Men det är ju något annat än nudismens omfamnande av nakenheten som princip.
Jag har nu inte haft förmånen att hänge mig åt naturismens idéhistoria. Inte heller har jag vågat mig på en antropologisk studie genom att själv besöka Havsbadets anrika strand (jag skyller såklart på coronan). Ändå kan jag nog ställa upp några hypoteser.
Nakenhet i väst har en brokig historia. Edens Adam och Eva föddes nakna till världen, och först med syndafallet blev nakenheten tabu. I medeltidskonsten skildras den kollektiva nakenheten antingen som ett paradisiskt tillstånd av oskuld eller som ett demoniskt överskridande av gränser, ofta med häxsabbaten som motiv. I helvetet är vi också nakna när vi plågas av satans paragrafryttare.
Med senromantikens intåg får nakenheten däremot ett uppsving, vilket förstärks under det unga 1900-talet. Som reaktion mot den borgerliga privatsfären och städernas konstgjordhet ställde avantgardet upp naturismen som ett alternativ till civilisationsbyggets hermetiskt tillslutna betong. Tre generationer fritänkare ville återta sitt nakna tillstånd i det offentliga, från 1800-talets slut via efterkrigstiden och sedan med hippiekulturens försyn. Stränderna blev en naturlig plats för att omfamna sin nakenhet, och med naturen som alibi mötte man sin jordiska urmoder på hennes egna villkor.
Men tiderna förändras och på nudiststränderna blir klientelet allt äldre. Karriärsvurm, sociala medier och nykonservatism har gjort offentlig nakenhet farlig igen. Det nakna har istället flyttat in i konstens och kommersens cirklar, antingen upphöjd till ren form eller reducerad till sexuellt lockbete.
Är det så att nakenheten som tillstånd blivit irrelevant? Är vi nu slutligen förslavade under badbrallor och bikiniset? Frågan tarvar ett svar, men jag lämnar det till andra att bringa slutgiltig klarhet i saken.