Bäst att rätta sig direkt, jag är inte, utan var på flygplatsen för en vecka sedan. Upp i svinottan för att hinna med sexflyget till storstan. Luleå flygplats, sorry, aiport, är inte mycket att orda om. Den är liten och de sedvanliga rutinerna för att ta sig till gaten klaras av ganska snabbt.
Vi har noll uppgradering och ska således borda sist med de flesta andra. Jag har skrivit det förut, men skriver det igen; på vilket sätt kan det vara en fördel att betala extra för att kliva in i kabinen först? Ingen, om du frågar mig. Ju mindre tid i flygstolen desto bättre. Det är extra bökigt och trångt med långa ben.
Det talas ofta om klimatskam när man flyger, men för en weekend (anglofiering) i Tjockhult är det närmast ett måste. Så vi håller för öronen och flyger. Orsaken till flygresan var en intensiv helg för att fira en kär jubilar. Nej, jag ska inte trötta ut er med att namedroppa (halv anglofiering) restauranger med god mat eller vattenhål med snitsiga drinkar.
Att det under några år byggts om på Arlanda airport har väl ingen missat. Om det i slutänden leder till förbättringar får väl tiden utvisa. Som läget är nu rekommenderas skor med rågummisula när sjumilamarschen för att ta sig från flygplan till bagagebandet och vidare till utgången där bussarna till storstan avgår.
Flygplatser är till stora delar själsdödande. Väntan kan emellanåt bli väldigt lång när avgångstiden flyttas fram. Att fördriva tid genom att äta och dricka på flygplatser är i de flesta fall förenat med stora kostnader. Allt är dyrt och en räkmacka extra dyrt. Så dyrt att Swedavia har försökt införa maxpris.
Annars går mycket av min tid åt till att fundera över Jon Dahl Tomasson. Det finns så klart oerhört många viktigare saker i världen än fotboll. Jag kan bara nämna Israels mördande av palestinier eller Rysslands utdragna anfallskrig mot Ukraina.
Men av de mer oviktiga sakerna i livet så är nog fotbollen viktigast. Sålunda ska Jon Dahl Tomasson debutera som förbundskapten mot Portugal. Det här skrevs i onsdags så jag vet således inte hur det gick, men det vore dumt att hoppas för mycket.
Att vi har offensiv kraft är väl de flesta medvetna om, men Sveriges gamla adelsmärke, defensiven, är numera opålitlig. Det är den stora utmaningen, men vi är nog många som trots detta välkomnar en mer offensiv fotboll.