Jag kan inte låta bli. Min fascination för gnäll och ett konstant kritiskt tyckande kring diverse olika frågor närs. Egentligen hatar jag gnäll, men dras som en fluga till det. För att det roar mig ordentligt.
.
Belysningen på Timmerleden. Den stackars gudsförgätna vägens försök att synas gick väl enligt Piteborna så där. Det var mörkt länge. Så länge att man tillslut knappt såg vägen över Bergsviksbron. Man fick köra typ fyrtio för att undvika olyckor.
Belysningen var försenad. Det klagades och skreks. Vars fan är belysningen som är utlovad? VA?
Så plötsligt fanns en rejäl ljusslöja i den ena filen. På min väg mot ett snörikt Lindbäcksstadion kände jag mig som en stjärna på röda mattan när jag korsade bron. Dock bara på en sida om leden, men man får vara glad åt det lilla.
Dagen efter montering kommer det. Gnället såklart. För efter kritiken om utebliven belysning kom såklart en eftersläng. Belysningen var minsann för stark. Hur i fridens dagar kunde man sätta upp en så kraftig belysning? Man blir bländad och håller i princip på att köra ut i älven av allt ljus.
.
Länge har vi lidit brist på hallar för fler fotbollstider under ickegräs-säsong. En stationär hall blir för dyr men lösningen är funnen. En stor övertrycksballong ska lösa problemet och vi väntar. Och väntar.
Det klagas och gnälls på att det tar tid. Men till slut är det uppblåsbara schabraket på plats. Piteborna vallfärdar för att se hur den blåses upp och tar form. Sedan börjar eftersnacket.
Så onödigt! Nog skulle man byggt en rejäl istället. Nolia säger sitt. Den måste så klart ner till mässorna startar.
Hade man inte kunnat lägga pengarna på annat? Och har Piteå verkligen så gott om pengar att man kan spendera miljoner på en fotbollsballong? Då barn och äldrevården skriker efter pengar?
.
Under många år har Piteå tvärdött på kvällarna. Jag menar, vem gick ut och tog en bit mat mitt i veckan? Eller åkte för att fika en onsdagskväll?
Nu har vi gått från nedsläckta kvällar till en panna popcorn av restauranger och kaféer i stan på bara några år. Plötsligt har vi hittat ut från stugorna. Vi äter ute på stan och taggar våra favoritställen. Spenderar pengar. Bringar in arbetstillfällen. Det rör på sig och trots de mörka månaderna finns det liv och rörelse i centrum.
Så börjar man undra. Kommer alla att rymmas? Så onödigt att konkurrera ut varandra. Dåligt att "släppa in" fler ställen.
.
Och till sist. Karlar som menar att #metoo är överdrivet. Fy fasen vad synd det är om er! Att ni nu inte vågar hälsa på kvinnor eller ens titta dem i ögonen. Buhuuu!
Bara bespara oss detta gnäll och skärp er. För inte fasen är det kvinnorna som är bovarna. Och ni fina män som står upp i det som inte borde behöva vara en kamp: Heja!