”Välkommen till 2020 – The Year Of Extra Allt! SÅ KUL DET SKA BLI!” Jag läser en text jag skrev i januari. Det är inledningsorden i en folder jag tog fram till en branschträff inför det kommande året. Jo, där låg framtidspeppen och pyrde, som den ju gör i januari. Men knappt hann vi börja drömma om det oskrivna bladet 2020, innan allt svartnade. Ett virus har lamslagit världen och ingenting är sig likt.
I skrivande stund har 88 338 människor avlidit till följd av coronaviruset. Deras anhöriga – försatta i bottenlös sorg. Företag försatta i konkurs. Allsvenska premiären flyttas fram. Roskildefestivalens 50-årsjubileum – inställt. Min pappa, tio år äldre än Roskilde, fyller 60 och vi har kalas på Skype. Har ni provat sjunga Ja må han leva i takt med tre andra familjer på Skype någon gång? Det går inte ens att sjunga en födelsedagsvisa på ett värdigt sätt i dessa tider.
Inte heller påsken står pall. För min del blir den inställd helt och hållet. Eftersom jag klantat till det så för mig att jag bosatt mig i länet nedanför, firas helgen i Västerbotten. Och ja, låt oss säga som det är: en påsk i Västerbotten blir ju ingen riktig påsk.
Ja, detta virus penetrerar livets alla delar – letar sig in i alla små och stora rum och vänder upp och ner på verkligheten. Varje tidning, nyhetssändning och krönika kantas av pandemin. Så även denna. För hur kan man skriva om något annat? Hur kan man leta fram andra bokstäver, när corona står skrivet på väggarna i alla våra rum?
Jag tänker på texten jag skrev i januari. Mitt och många andras ständiga behov av att ge prognoser om en solig framtid; Så kul det ska bli! Den bästa sommaren! Det här blir mitt år! Och chocken, famlandet som drabbar oss när det inte blir som vi tänkt. Kanske hade vi varit bättre lämpade att gå igenom kriser, om vårt defaultläge inte var inställt på succéscenariot hela tiden.
Jag kan inte låta bli att undra hur de där inledningsorden hade sett ut om jag vetat då, det jag vet i dag. Jag formulerar i mitt inre. ”Välkommen till 2020 – The Year Of Extra Allt. Det kan bli precis hur som helst.”
Det är med den inställningen jag nu tar mig an att fira påsk i Västerbotten. Till er: en glad påsk och uppmaning om att fortsätta lyssna på myndigheterna, tvätta händerna, hålla avstånd och undvika aktiviteter som kan komma att belasta sjukvården. De annars soliga prognoserna om framtiden hoppar jag över denna gång.