Björnen sover, björnen sover … Han är inte farlig bara man är varlig och inte går med i Nato.
Gennadij Gudkov, före detta KGB-officer, intervjuad i P1, säger att Putin inte räds Nato. Han räds demokratin. Att ryssarna ska få för sig att kräva samma frihet som ukrainarna. För då är han körd. Därför måste folket “av- ukrainiseras” dödas, om så krävs, och landet läggas i grus.
Putin måste stoppas nu, säger Gudkov, annars får världen leva under utpressning av en maktgalen man med fingret på kärnvapenknappen. Nå så är det ju redan, men vem vågar slå näven i bordet och ryta: Nu får det fan vara nog!
Mörkret som flyttat in i mig tätnar. Från en dag till en annan kan livet ställas på ända och den som överlever måste anpassa sig till en ny verklighet. Har du packat krisväskan? frågar en i den inre kretsen. Nej, det har jag inte. Istället har jag ätit och druckit av mitt blygsamma beredskapslager.
Trots ödeskänslan förbereder jag mig inte. Det är prokrastineraren i mig. Den som skjuter upp allt jag ogillar att göra. Prokrastinerare och tidsoptimist. En sällsamt dålig förening. Jag hinner nog, tänker jag. Och förresten, vart ska jag ta vägen? Ta rygg på Nyamko Sabuni och fly till Natolandet Norge. Litet kul, tyckte jag. Det tyckte inte Liberalerna. Bytte ut henne mot Johan Pehrson som föreföll bedrövad.
En sak har jag lyckats ta itu med. Döstädning. Av omtanke om sonen. Men också om mig själv. För att mitt liv ska bli lättare när jag slipper söka och ojas över röran. Det är i högen av papper, dokument, garantibevis hur ogiltiga som helst och annat jag röjer. Utan pardon. Den ena påsen efter den andra fylls för vidare färd till bränngropen.
Nu har jag grävt mig ner till Andra Världskriget. Jo, så är det. Sitter med några papperslappar, vrider och vänder och undrar: hvad fanden (kör med danska som omväxling) är detta här?
Röda och gula lappar indelade i små rutor. På det gula står det “Matfett” och på de röda “Kött”. Så trillar myntet ner. Ransoneringskort så klart. Och andra kort med stämpeln “Statens livsmedelskommission”, utdelade av “Piteå stads kristidsnämnd”. Ett arv efter svärmor.
Varför hittar jag det här nu? En slump? Snarare ett omen. En hint om vad det kan kosta att stoppa en despot. Okej. Ransonering kan vi ta. Det kan till och med vara bra. För mig och planeten. Men inte förlorad demokrati. I helsike heller. Och hur det än är: Glad Påsk!