Lyssnar på P1. Brottsförebygganderådets rapport om narkotikabruket har föranlett Radion att göra en expedition till Danderyd. Brås rapport tyder på att det löper en lina mellan de utsatta och de besuttna i Stockholm. En kokainlina.
Reportern frågar. Inte många vill snacka droger, men "Viktoria" vill. Jodå, hon har snortat kokain i två år. Hon använder aldrig ord som "knark" och "knarkat". För sunkit. Uteliggare. Snorta är tjusigare. Det gör man i slutna rum på Fina klubben eller i Villan. Nej, hon tänker inte på vart pengarna för köpet går. Hon får det hon vill ha, för att pigga upp ett trist liv. Gängkriminalitet och skjutningar är inte hennes bord. Vem kan klandra henne? Varför skulle just hon tänka till? Men pappa kanske ropar på fler poliser.
När statsministern hakar på och i DN-intervju pekar på Brås rapport och säger att de rika göder gängkriminaliteten med sitt knarkande, blir det litet busigt. Radion gör ett nytt inslag. Den här gången med en professor i socioekonomi, som säger att så där är det absolut inte. Hänvisar till en fem år gammal rapport som visar något helt annat. Skolinspektionen har faktiskt kritiserat Danderyd för att inte ta itu med knarkproblemet på gymnasiet. Fast det togs inte upp i det inslaget.
Så vad göra för en undrande lyssnare? Gå till källan. Till Brås rapport. Genast dyker hunden Zak och den stoppade bussen på Öresundsbron upp i tankarna. Här skulle finnas knark ombord, men Zak släppte förbi alla dem tullarna misstänkte. Ungdomarna. Men så kom han, den som inte alls skulle ha stoppats. Han med kostym och rock och läderportfölj. Här har ni er man, sa Zak till de snopna tulltjänstemännen. Just det, hundar saknar fördomar och förutfattade meningar.
Varför tänker jag på den här historien? Jo, därför att Brås rapport visar på precis detta. Fördomar och förutfattade meningar. Dem polisen misstänker, spanar på och gör ingripanden mot är framför allt unga som bor i hyreshus i "utsatta" områden, med taskig ekonomi och låg utbildning. Unga som bor i villa i rika områden där medelinkomsten är hög och föräldrarna välutbildade misstänks inte för att knarka och där spanar inte polisen och bland dem görs ytterst sällan ingripanden.
Det är när unga i de olika områdena, anonymt, får deklarera sitt narkotikabruk som allt vänds upp och ner. Då hamnar de rika bostadsområdena i topp och de fattiga i botten. Och det är det Brås rapport visar. Fördom och förutfattade meningar får sig en rejäl spark i baken. Å andra sidan är det ju rätt logiskt, att de rika använder mer droger än fattiga. Att snorta är en dyr hobby.
Litet läskigt ändå och en tänker som så, är det bara när det gäller knarkandet som vi bedöms och beslut om oss fattas efter boende och bankkonto? Gäller det också annat. Inom vård, omsorg, skola, jobb, rättsväsendet. Inte otroligt. Så anställ fler hundar och döm oss inte efter håren.